lördag 26 januari 2013

Motion 46:2013. Om justering av Stockholmscenterns självbild från mytisk till vardagsnära


Stockholmscenterns motion: 2013: 46
Motionär: Karl Englund
Ämne: Om justering av Stockholmscenterns självbild från mytisk till vardagsnära

Det finns inslag i flera C-dokument som förmedlar hur Stockholmscenterns självbild skall se ut. Det gäller exempelvis Förtroenderådets Agenda 2020 från i våras och Idéprogramsgruppens förslag från december om nya visioner och vägval för den framtida verksamheten.

1 bägge skrifter återfinns mer eller mindre explicit tanken att det är de självägande bönderna som har varit den verkligt progressiva kraften i svensk politik alltsedan tidig medeltid. Det synsättet är felaktigt. Det bör därför rensas ut ur alla styrdokument och helst även alla andra dokument som gör gällande att så är fallet.

Standarverket i själva sakfrågan är fil, dr Enoch Ingers och professor Sten Carissons magistrala arbete Bonden i svensk historia 1-III (1943, 1948 och 1956). Där ges inget utrymme för den här aktuella självbilden av mytkaraktär som Centerpartiet gjort till sin.

Till Centerpartiets självbild hör också att partiet alltsedan sin tillblivelse och inte minst i de yttersta av dessa dagar skulle vara ett liberalt parti -- och då underförstått ett liberalare parti än Folkpartiet Liberalerna. Det är varken mer eller mindre än ett slags önsketänkande.

Folkpartiet har nämligen alldeles uppenbart sina idémässiga rötter i Franska Revolutionen (1789-1794) som var en frihetsrörelse, medan däremot Bondeförbundet/Centerpartiet endast har ett rätt allmänt hållet embryo till idéutveckling i lantbrukaren Carl Berglunds kända 17 punkter från 1912. Men de sistnämnda varken var eller skulle intill sen tid bli etiketterade som uttalat liberala. Den nyssnämnde Sten Carlsson klassificerade i sitt standardverk Svensk historia efter 1718 (första upplagen 1961) de 1960 aktuella partigrupperingarna från höger till vänster som högerpartier, liberala partier, bondepartier, socialdemokrater och kommunister. Och bondepartier var eo ipso varken liberala mera generellt eller i något slags inskränkt mening.

Vad återstår då av Centerpartiet sedan reklamen om den självägande bondens betydelse för svensk samhällsutveckling och reklamen om det liberala idéarvet visat sig bygga på uppslagsrik fantasi snarare än på verklighet? Svar: Hela det politiskafältet.

Det är det fält där många ropar efter partier och enskilda politiker, vilka kan identifiera människors djupast liggande behov och samtidigt medverka till att lösa de problem som då inställer sig. Och de eller den som gör det bra eller till och med bättre än andra -- med eller utan en vision eller visioner som ledstjärna -- kan i regel räkna med väljaropinionens sympati.

Med stöd i det ovan sagda yrkar jag:

Att i varje fall Stockholmscentern skall företa en grundlig omprövning av hur Centerpartiets självbild och framtida verksamhet skall förhålla sig till varandra.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar