Stockholmscenterns
motion: 2013: 46
Motionär:
Karl Englund
Ämne:
Om justering av Stockholmscenterns självbild från mytisk till vardagsnära
Det finns inslag i flera C-dokument
som förmedlar hur Stockholmscenterns självbild skall se ut. Det gäller
exempelvis Förtroenderådets Agenda 2020 från i våras och Idéprogramsgruppens förslag
från december om nya visioner och vägval för den framtida verksamheten.
1 bägge skrifter återfinns mer
eller mindre explicit tanken att det är de självägande bönderna som har varit
den verkligt progressiva kraften i svensk politik alltsedan tidig medeltid. Det
synsättet är felaktigt. Det bör därför rensas ut ur alla styrdokument och helst
även alla andra dokument som gör gällande att så är fallet.
Standarverket i själva sakfrågan är
fil, dr Enoch Ingers och professor Sten Carissons magistrala arbete Bonden i
svensk historia 1-III (1943, 1948 och 1956). Där ges inget utrymme för den här
aktuella självbilden av mytkaraktär som Centerpartiet gjort till sin.
Till Centerpartiets självbild hör
också att partiet alltsedan sin tillblivelse och inte minst i de yttersta av
dessa dagar skulle vara ett liberalt parti -- och då underförstått ett
liberalare parti än Folkpartiet Liberalerna. Det är varken mer eller mindre än
ett slags önsketänkande.
Folkpartiet har nämligen alldeles
uppenbart sina idémässiga rötter i Franska Revolutionen (1789-1794) som var en
frihetsrörelse, medan däremot Bondeförbundet/Centerpartiet endast har ett rätt
allmänt hållet embryo till idéutveckling i lantbrukaren Carl Berglunds kända 17
punkter från 1912. Men de sistnämnda varken var eller skulle intill sen tid bli
etiketterade som uttalat liberala. Den nyssnämnde Sten Carlsson klassificerade
i sitt standardverk Svensk historia efter 1718 (första upplagen 1961) de 1960
aktuella partigrupperingarna från höger till vänster som högerpartier, liberala
partier, bondepartier, socialdemokrater och kommunister. Och bondepartier var
eo ipso varken liberala mera generellt eller i något slags inskränkt mening.
Vad återstår då av Centerpartiet
sedan reklamen om den självägande bondens betydelse för svensk samhällsutveckling
och reklamen om det liberala idéarvet visat sig bygga på uppslagsrik fantasi
snarare än på verklighet? Svar: Hela det politiskafältet.
Det är det fält där många ropar
efter partier och enskilda politiker, vilka kan identifiera människors djupast
liggande behov och samtidigt medverka till att lösa de problem som då inställer
sig. Och de eller den som gör det bra eller till och med bättre än andra -- med
eller utan en vision eller visioner som ledstjärna -- kan i regel räkna med väljaropinionens
sympati.
Med stöd i det ovan sagda yrkar jag:
Att i varje fall Stockholmscentern
skall företa en grundlig omprövning av hur Centerpartiets självbild och
framtida verksamhet skall förhålla sig till varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar