Motion 6:2013. Avskaffa TV-licensen

Stockholmscenterns motion 2013:06
Motionär: Avdelningsmotion - StureplanscenternÄmne: Avskaffa TV-licensen

Public service-bolagen – SvT, SR och UR – finansierar sin verksamhet genom en TV-avgift. TV-avgiften är inte på något sätt knuten till om man tar del av bolagens produktioner, utan den enda förutsättningen är att man har en antennmottagare.

Public service-bolagens funktion och tvångsfinansiering motiveras oftast med behovet av obunden och opartisk media samt att garantera en mångfald i programutbudet som även inkluderar smala produktioner som ej är kommersiellt gångbara.

Anslagen för 2012 för public service-bolagen ser ut på följande sätt:

SvT: 4 351 500 000 kronor
SR: 2 633 500 000 kronor
UR: 374 900 000 kronor

Det ger en totalsumma om 7 359 900 000 kronor för 2012. Fördelat jämt över året innebär det att man sätter sprätt på drygt 20 miljoner kronor av TV-ägarnas pengar om dagen. Man kan med fog fråga sig om det är en rimlig kostnad för att garantera nyhetsförmedling och en plattform för icke kommersiellt gångbara produktioner? Undersöker man public service-bolagens programtablå finner man också svaret. Under de mest populära TV-timmarna är det inte smala produktioner utan högst kommersiella program, som På spåret, Så ska det låta, Vem vet mest, Allsång på Skansen, Maestro et cetera, som dominerar. Detta i osund konkurrens med privata aktörers underhållningsprogram.

Public service-bolagens nyhetsrapportering må vidare vara formellt obundna, men de kan knappast anses vara opartiska. Det ligger i journalistens roll att vinkla sina rapporteringar utifrån olika hänseenden, och det är uppenbart att public service-bolagen inte är något undantag. Detta är något som alla nyhetskonsumenter har att förhålla sig till. En mer effektiv metod än en TV-avgift för att garantera obundenhet och saklighet skulle istället vara ett branschorgan likt Pressens opinionsnämnd.

Vanliga argument för att behålla public service och TV-avgiften trots de invändningar som anförts ovan är att bolagens produktioner håller så hög kvalitet samt att den höga anslutningsgraden till TV-avgiften, vilket skulle tyda på att människor efterfrågar produktionerna och tycker att de är värda att betala för. Det i sin tur är fullständigt utmärkta argument för att public service inte behöver tvångsfinansieras för att överleva. Men det är inte något argument för att bibehålla ett system med osund konkurrens där den statliga TV- och radioproduktionen förfogar över 20 miljoner kronor om dagen, och där varje TV-ägare tvingas att betala för breda och kommersiella produktioner som han eller hon inte efterfrågar.

Det fanns en tid när all tv och radio som vi kunde ta del av producerades av public service. Det fanns också en tid då det inte gick att skilja mellan de sändningar som våra tv- och radioapparater tog emot. Det var länge sedan. Nu finns tekniken och mångfalden för att vi själva ska kunna bestämma över vår mediekonsumtion.

Vi yrkar därför att stämman beslutar följande:

Att Centerpartiet ska verka för att TV-avgiften avskaffas och ska heller inte medverka till att TV-avgiften ersätts med någon annan form av tvångsfinansiering.

Att motionen skickas vidare till Centerpartiets riksstämma.