lördag 26 januari 2013

Motion 39:2013. Motion om att landstinget inte längre ska betala omskärelse av pojkar


Stockholmscenterns motion 2013:39
Motionär: Bengt Almstedt
Ämne: Motion om att landstinget inte längre ska betala omskärelse av pojkar

En viktig grundbult i en demokrati som likt den svenska bygger på liberala värderingar är naturligtvis de mänskliga rättigheterna. Flera artiklar kan ses som särskilt viktiga för demokrati och ett värnande av en liberal människosyn. Några av de mest centrala ingår i den svenska regeringsformen.
Ur ett liberalt perspektiv torde artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna var den mest centrala: Enligt artikel 18 har varje människa nämligen rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Detta innefattar rätten att formulera sin egen världsbild, ge uttryck för den och att själv eller tillsammans med andra gestalta sin övertygelse. Dessa tre, ”formulera, ge uttryck för och gestalta” kan inte separeras om man vill värna en liberal människosyn. Och varje gång vi naggar dem i kanten gör vi ingrepp i själva kärnan av den liberala människosynen.

Likväl vet vi att 2012 levde ca 70% av världens befolkning under någon form av begränsning i religionsfriheten. En viktig princip för att värna artikel 18 är att den offentliga makten förhåller sig neutral i de frågor som berörs av artikeln. I vardagligt tal säger vi att staten skall vara sekulär och inte lägga sig i vad folk tror eller hur vi gestaltar våra liv och våra gemenskaper. Snarare kan det vara ett demokratiskt värde för staten att stödja denna mångfald och människors ansvarstagande för sig själva, för andra och för de gemenskaper man bildar. Så förhåller det sig lyckligtvis till största delen i Sverige.
När det gäller värnandet av religionsfriheten ser jag dock vissa problem i Sverige där ett är den judiska och muslimska omskärelsen av pojkar.

Omskärelsen ser jag som en självklar del av religionsfriheten. Det kan diskuteras om så är fallet, men sådana resonemang som bygger på barnens individuella rättigheter bygger på en atomistisk syn på individen och värderar inte att varje individ är en del av en gemenskap och formar sina fria val utifrån den värderingshorisont som hon står i. Med andra ord, föräldrar/primär socialisationsgrupp har ansvaret för värdeförmedlingen till barnen. Det kallar vi vardagligt föräldrarnas rätt att fostra sina egna barn. Det skall inte staten lägga sig i.
Men staten skall inte heller nödvändigtvis betala för enskilda gruppers specifika religionsutövning.

Jag yrkar därför:

Att Centerpartiet driver att Landstingen inte betalar omskärelse av religiösa skäl. Detta skall betalas av dem som vill ha omskärelsen utförd.


1 kommentar:

  1. Jag delar uppfattningen att staten inte ska betala för omskärelse av spädbarn, men menar också att man inte ska göra det alls. Omskärelse av spädbarn är inte ett medicinskt motiverat ingrepp. Vad gäller religionsfrihet finns det inga religiösa spädbarn; det finns bara barn till religiösa föräldrar. Religionsfrihet handlar om att man själv inte hindras från att utöva sin religion. Den handlar självfallet inte om att man får avlägsna kroppsdelar från andra utan deras samtycke. Man får ju inte definiera sin egen religiositet genom att skära i andra människor, och barn är just andra människor, inte ägodelar.

    För den som är intresserad har jag skrivit ingående om den här frågan:
    http://horvendile.wordpress.com/2012/07/28/det-rimliga-i-att-vara-emot-sadant-som-ar-daligt/

    SvaraRadera