Motion 10:2013. Införande av fri testamentsrätt

Stockholmscenterns motion 2013:10
Motionär: Avdelningsmotion - Stureplanscentern
Ämne: Införande av fri testamentsrätt
Vad som händer med våra tillgångar när vi dör är en av de saker som staten har reglerat sedan urminnes tider. Reglerna om arv och testamente har emellertid förändrats förhållandevis långsamt. De första reglerna om arv i Sverige utvecklades i ett samhälle där jordägande var avgörande för en persons ekonomiska och sociala ställning. Arvets ekonomiska betydelse för försörjningen medförde att arvet fördelades på ett sätt som uppfattades som ekonomisk fördelaktigt för familjen eller släkten. Samma hänsyn att ta ställning till finns dock inte idag. De grundläggande principer som fortfarande styr fördelningen av kvarlåtenskapen har därmed sina rötter i en annan samhällsordning än den vi har idag.

Idag finns det regler som bestämmer vem som ska ärva en avliden person om det inte finns något testamente och vad som händer om det finns särkullbarn och makar med i bilden. Det är i grunden bra att vi har en ordning för vem som ärver en avliden person i fall någon annan uttrycklig önskan från denne inte finns, och den prioritering som gjorts mellan olika potentiella arvingar är också logisk.

Det som däremot inte är logiskt är att det också finns begränsningar i hur stor del av sina tillgångar som man får testamentera bort. Genom laglotten är den som har barn tvingad att överlåta hälften av sina tillgångar till dem när man dör, vare sig man vill eller inte. Det förefaller troligt att de flesta av oss vill överlåta våra tillgångar till våra barn när vi dör. Men skälen för att begränsa rätten att inte göra så av en eller annan anledning framstår som högst oklara. Det finns exempelvis inga motsvarande regler som på samma sätt begränsar en persons rätt att förfoga över sin egendom när han eller hon fortfarande lever. Så varför hålla fast vid en så tydlig begränsning av äganderätten vid just livets slut?

Värnandet av äganderätten har en lång och stark tradition inom Centerpartiet. Det förefaller därför naturligt att låta äganderätten gälla hela livet ut och även omfatta rätten att bestämma vad som ska hända med sina tillgångar när man avslutar sitt liv. Denna huvudregel bör dock behäftas med ett undantag för det fall att man efterlämnar sig minderåriga barn. Som förälder har man en försörjningsplikt för sina barn och denna bör gälla även vid arvsskiften.

Effekten av motionens förslag skulle sålunda vara att presumtionen fortfarande är att arvet ska fördelas på det sätt som ärvdabalken föreskriver. Det är endast om den avlidne har någon annan uttrycklig önskan om kvarlåtenskapens fördelande som arvet fördelas på annat sätt, och i linje med äganderättens principer ska då också den avlidnes vilja respekteras fullt ut; undantag ska dock göras för den eventuella kvarvarande försörjningsplikten gentemot minderåriga barn.

Vi yrkar därför att stämman beslutar följande:
Att Centerpartiet ska verka för att ärvdabalken görs dispositiv i förhållande till testamentsrätten med undantaget att minderåriga barn till den avlidne ska förbehållas den del av arvet som motsvarar den avlidnes kvarvarande försörjningsplikt.

Att Motionen översändes till partistämman.