lördag 26 januari 2013

Motion 5:2013. Motion om landsbygdsutveckling - en sammanhållen landsbygdspolitik


Stockholmscenterns motion 2013:05
Motionär: Lars Krögerström
Ämne: Motion om landsbygdsutveckling - en sammanhållen landsbygdspolitik

Landsbygdens utveckling kräver särskilda politiska lösningar. Centerpartiet bör formulera en ny sammanhållen landsbygdspolitik som stimulerar framväxten av nya näringar men också slår vakt om förutsättningarna för fortsatt utveckling av jord, skog och vatten, som är landsbygdens bas och grundläggande produktionsmedel.

Bruka eller betrakta?

Våren 2012 hade Dagens Nyheter och Maciej Zaremba en artikelserie om skogsbruk, där vinkeln helt och hållet var besökarens och betraktarens (stadsbons) perspektiv, ”skogen ska se ut som den alltid har gjort och så som jag minns att den såg ut när jag var barn”.
För landsbygdens folk och en stor del av Sveriges 300 000 skogsägare är skogen en avgörande inkomstkälla. Skogsbruket är därmed ett av de viktigaste produktionsmedlen för ekonomi och sysselsättning i de mest glesbefolkade delarna av landet.
Centerpartiet måste i retorik och praktisk politik markera betydelsen av det aktiva skogsbruket för landsbygdens ekonomi, och betrakta det uthålliga brukandet som bästa sättet att förvalta skogen. Generella krav på fler restriktioner, ännu fler reservat och minskat utrymme för aktivt skogsbruk är en kontraproduktiv miljö- och landsbygdspolitik.
Ett aktivt skogsbruk gynnar för övrigt även en aktiv klimatpolitik.

Hinder för upplevelseturismen

Upplevelseturismen har utvecklats till en av de viktigaste intäktskällorna för landsbygden och lantbruksfastigheterna. Strandskyddets tillämpning är ett av flera exempel på hur överambitiös byråkrati försvårar en sådan utveckling. Fisketurister vill ha attraktivt boende nära stränderna. Den nya strandskyddslagen 2007 skulle underlätta sådana etableringar i glesbygden, men så har det inte blivit. Ett konkret krav är att landsbygdsturism jämställs med övriga areella näringar när det gäller att få anlägga byggnader för näringsverksamhet inom strandskyddat område.

Allemansrätten

Allemansrätten är en stor värdeöverföring från landsbygden till städerna. Allemansrättens kärna, rätten att vistas gratis på annans mark och tillgodogöra sig markens produktion av till exempel bär och svamp, är inte ifrågasatt. Det finns en bred samsyn om allemansrättens stora samhällsvärden.
Däremot ökar allemansrättens gränsdragningsproblem. Att man inte får trampa runt i växande gröda med stöd av allemansrätten är allmänt vedertaget. Men kan en svampplockare hävda allemansrätten för att fortsätta plocka svamp framför ett besatt jakttorn under pågående jakt? Eller kan en grupp kanotister kräva att få paddla i en å där det för tillfället bedrivs exklusivt sportfiske (det finns ett aktuellt fall från Mörrumsån)? Sådana störningar kan innebära stora ekonomiska avbräck om markägaren/jakträttsinnehavaren/fiskserättsägaren till exempel bedriver jakt- och fisketurism som ger landsbygdsinkomster.

Centerpartiet bör värna allemansrätten men verka för tydligare definitioner som klargör gränsdragningen.

Faunapolitik

En balanserad politik och inställning till utvecklingen av djurarter som påverkar areella näringar och landsbygdens villkor bör också formuleras och torgföras. De stora rovdjuren, liksom säl och skarv, konkurrerar och påverkar förutsättningarna för lantbruk, boskapsskötsel och fiske, och hotar i vissa fall även andra arter och därmed den biologiska mångfalden. Det är viktigt att genetiska och artbiologiska aspekter balanseras med socioekonomiska aspekter och förutsättningar för näringsverksamhet på landsbygden.

Andra viktiga delar

Till en sammanhållen landsbygdspolitik hör även satsningar på förbättrad infrastruktur och service och/eller decentraliserad beskattningsrätt, där exempel och förebilder finns i många andra länder. Läroplikt istället för skolplikt kan vara ett sätt att klara utbildningen i de glesast befolkade delarna av landet.

Jag yrkar:

Att Centerpartiet utvecklar och formulerar en ny övergripande och sammanhållen landsbygdspolitik där brukandet av de areella resurserna sätts i förgrunden.

Att förhållandet och motsättningen mellan vissa former av bevarande och brukande tydliggörs särskilt, där även ett tydliggörande av allemansrättens gränser ingår.

Att fisketurism och andra upplevelsenäringar jämställs med jordbruk, skogsbruk och fiske i förhållandet till exempelvis strandskyddet.


1 kommentar:

  1. motionären tar upp en fråga som sällan tas upp i storstadscentern. Ytterst rör den begreppet en levande landsbygd. Pedagogiskt kan det vara svårt att för en storstadsbo i andra generationen förklara att möjligheten att bedriva modernt skogsbruk och lantbruk är en förutsättning för en levande landsbygd och öppna landskap. Tar man ifrån kreativa landsbygdsbor möjligheten att utveckla företagande kommer de att hitta nya områden och lämna en tynande landsbygd bakom sig. Vad frågan gäller är att hitta en kompromiss, en balans, där det går att bedriva skogsbruk, lantbruk, djurskötsel på ett ekonomiskt sätt samtidigt som tätortsborna får det de vill ha, öppna landskap, fritidshus lite närmare vatten, betande djur osv. Det innebär att skogsbrukaren måste vara återhållsam när det gäller t ex kalhyggen i närheten av vägar, fritidsområden mm. och tätortsbon ha större förståelse för företagarens villkor.

    SvaraRadera