Stockholmscenterns
motion 2013:05
Motionär: Lars Krögerström
Ämne: Motion om landsbygdsutveckling - en sammanhållen landsbygdspolitik
Motionär: Lars Krögerström
Ämne: Motion om landsbygdsutveckling - en sammanhållen landsbygdspolitik
Landsbygdens utveckling kräver särskilda
politiska lösningar. Centerpartiet bör formulera en ny sammanhållen
landsbygdspolitik som stimulerar framväxten av nya näringar men också slår vakt
om förutsättningarna för fortsatt utveckling av jord, skog och vatten, som är
landsbygdens bas och grundläggande produktionsmedel.
Bruka
eller betrakta?
Våren 2012 hade Dagens Nyheter och Maciej
Zaremba en artikelserie om skogsbruk, där vinkeln helt och hållet var
besökarens och betraktarens (stadsbons) perspektiv, ”skogen ska se ut som den
alltid har gjort och så som jag minns att den såg ut när jag var barn”.
För landsbygdens folk och en stor del av
Sveriges 300 000 skogsägare är skogen en avgörande inkomstkälla.
Skogsbruket är därmed ett av de viktigaste produktionsmedlen för ekonomi och
sysselsättning i de mest glesbefolkade delarna av landet.
Centerpartiet måste i retorik och praktisk
politik markera betydelsen av det aktiva skogsbruket för landsbygdens ekonomi,
och betrakta det uthålliga brukandet som bästa sättet att förvalta skogen.
Generella krav på fler restriktioner, ännu fler reservat och minskat utrymme
för aktivt skogsbruk är en kontraproduktiv miljö- och landsbygdspolitik.
Ett aktivt skogsbruk gynnar för övrigt även en
aktiv klimatpolitik.
Hinder för
upplevelseturismen
Upplevelseturismen har utvecklats till en av de
viktigaste intäktskällorna för landsbygden och lantbruksfastigheterna.
Strandskyddets tillämpning är ett av flera exempel på hur överambitiös
byråkrati försvårar en sådan utveckling. Fisketurister vill ha attraktivt
boende nära stränderna. Den nya strandskyddslagen 2007 skulle underlätta sådana
etableringar i glesbygden, men så har det inte blivit. Ett konkret krav är att
landsbygdsturism jämställs med övriga areella näringar när det gäller att få
anlägga byggnader för näringsverksamhet inom strandskyddat område.
Allemansrätten
Allemansrätten är en stor värdeöverföring från
landsbygden till städerna. Allemansrättens kärna, rätten att vistas gratis på
annans mark och tillgodogöra sig markens produktion av till exempel bär och
svamp, är inte ifrågasatt. Det finns en bred samsyn om allemansrättens stora
samhällsvärden.
Däremot ökar allemansrättens
gränsdragningsproblem. Att man inte får trampa runt i växande gröda med stöd av
allemansrätten är allmänt vedertaget. Men kan en svampplockare hävda
allemansrätten för att fortsätta plocka svamp framför ett besatt jakttorn under
pågående jakt? Eller kan en grupp kanotister kräva att få paddla i en å där det
för tillfället bedrivs exklusivt sportfiske (det finns ett aktuellt fall från
Mörrumsån)? Sådana störningar kan innebära stora ekonomiska avbräck om
markägaren/jakträttsinnehavaren/fiskserättsägaren till exempel bedriver jakt-
och fisketurism som ger landsbygdsinkomster.
Centerpartiet bör värna allemansrätten men verka
för tydligare definitioner som klargör gränsdragningen.
Faunapolitik
En balanserad politik och inställning till
utvecklingen av djurarter som påverkar areella näringar och landsbygdens
villkor bör också formuleras och torgföras. De stora rovdjuren, liksom säl och
skarv, konkurrerar och påverkar förutsättningarna för lantbruk, boskapsskötsel
och fiske, och hotar i vissa fall även andra arter och därmed den biologiska
mångfalden. Det är viktigt att genetiska och artbiologiska aspekter balanseras
med socioekonomiska aspekter och förutsättningar för näringsverksamhet på
landsbygden.
Andra
viktiga delar
Till en sammanhållen landsbygdspolitik hör även
satsningar på förbättrad infrastruktur och service och/eller decentraliserad beskattningsrätt,
där exempel och förebilder finns i många andra länder. Läroplikt istället för
skolplikt kan vara ett sätt att klara utbildningen i de glesast befolkade
delarna av landet.
Jag yrkar:
Att Centerpartiet utvecklar och formulerar en ny
övergripande och sammanhållen landsbygdspolitik där brukandet av de areella
resurserna sätts i förgrunden.
Att förhållandet och
motsättningen mellan vissa former av bevarande och brukande tydliggörs
särskilt, där även ett tydliggörande av allemansrättens gränser ingår.
Att fisketurism och andra upplevelsenäringar
jämställs med jordbruk, skogsbruk och fiske i förhållandet till exempelvis
strandskyddet.
motionären tar upp en fråga som sällan tas upp i storstadscentern. Ytterst rör den begreppet en levande landsbygd. Pedagogiskt kan det vara svårt att för en storstadsbo i andra generationen förklara att möjligheten att bedriva modernt skogsbruk och lantbruk är en förutsättning för en levande landsbygd och öppna landskap. Tar man ifrån kreativa landsbygdsbor möjligheten att utveckla företagande kommer de att hitta nya områden och lämna en tynande landsbygd bakom sig. Vad frågan gäller är att hitta en kompromiss, en balans, där det går att bedriva skogsbruk, lantbruk, djurskötsel på ett ekonomiskt sätt samtidigt som tätortsborna får det de vill ha, öppna landskap, fritidshus lite närmare vatten, betande djur osv. Det innebär att skogsbrukaren måste vara återhållsam när det gäller t ex kalhyggen i närheten av vägar, fritidsområden mm. och tätortsbon ha större förståelse för företagarens villkor.
SvaraRadera