tisdag 27 januari 2009

Självbestämmande och samarbete i skolan

Sverige har förändrats. På nittonhundratalet förlitade vi oss på
hierarkiska och centraliserade system för att få möjlighet att leva
fria liv.

Nu lever vi i ett informationssamhälle där mobiltelefonen används av
alla medborgare och mer än nittio procent av hushållen har tillgång
till Internet. Tidningarna publicerar foton från ögonvittnens
mobilkameror. Bloggare ser till att frågor uppmärksammas i
traditionella medier. Proffsen har börjat samarbeta med kunniga
amatörer och nya värderingar och vanor har växt fram.

På en plats används dock fortfarande metoder från det hierarkiska
samhället. Skolans verksamhet bygger på metoder framtagna för
industrisamhällets system. Verksamheten i den svenska skolan bygger på
auktoritetstro och kontroll.

Trots att samarbetsförmågan har stor betydelse på de flesta
arbetsplatser tränar skolelever idag nästan inga samarbetsfärdigheter.
Grupparbete är en aktivitet som eleverna förväntas klara av på egen
hand utan instruktion eller träning. Elever har föreställningen att de
är ensamma i sitt lärande.

Om skolan fortsätter på nuvarande linje skapas ett samhälle där
medborgarna är bra på att ta emot och följa direktiv istället för att
själva kunna sätta upp mål och samarbeta med andra.

Självbestämmande och samarbete är värderingar som ligger till grunden
för ett samhälle som skyddar och stärker alla.

Skolelever behöver lära sig att formulera sina mål och att skriva
planer för att nå målen; färdigheter som ger en aktiv inställning till
studierna. Eleven upptäcker möjligheten att själv definiera sin
tillvaro och sitt lärande.

För att samarbeta bättre behöver elever till exempel träning i hur de
kan dela upp ett arbete, delegera uppgifter och följa upp den
gemensamma prestationen.


Jag yrkar

Att
Centerpartiet verkar för att få in målsättnings- och
planeringsfärdigheter i undervisningen i grundskola och gymnasium

Att
Centerpartiet verkar för att få in samarbetsfärdigheter i
undervisningen i grundskola och gymnasium

Att
motionen skickas vidare till Centerpartiets riksstämma

Att
motionen bifalles i sin helhet


Rikard Linde
Södermalmscentern

måndag 26 januari 2009

Sänkta arbetsgivaravgifter

För varje hundralapp en arbetsgivare betalar ut i lön så ska sociala avgifter erläggas till Skatteverket på 31,42 kronor. En anställd med 25 000 kronor per månad i bruttolön innebär således en total kostnad för arbetsgivaren på 394 260 kronor per år. Utöver den anställdes lön straffas alltså arbetsgivaren med en extra skatt på 94 260 kronor för att man har anställt ytterligare en person i verksamheten.

Att straffa arbetsgivare som utökar personalstyrkan på detta sätt är en mycket märklig signal som givetvis leder till färre anställningar och därmed en högre arbetslöshet än nödvändigt.

- Hur många företag startas aldrig eftersom skatten blir en alltför tung utgiftspost?

- Hur många enmansföretagare vill anställa ytterligare en individ när staten skickar en faktura på 94 260 kronor för en medelinkomsttagare?

- Hur många svenska storföretag väljer att lägga sin personalintensiva verksamhet inom landets gränser när kostnaden blir klart mycket högre?

- Hur många utländska bolag väljer att anställa fler än nödvändigt i Sverige vid en expansion mot denna bakgrund?

- Hur många kommuner och landsting har råd med en god personaltäthet inom vård, skola och omsorg med dessa extra kostnader?

Som försvar till höga arbetsgivaravgifter nämner man ofta att det är löntagarnas pengar som de avstått till förmån för socialförsäkringarna. Detta är ett argument som inte är hållbart. Nästan sju procentenheter av arbetsgivaravgiften är en ren skatt. Dessutom tas avgiften ut även på löner över 7,5 basbelopp som i normalfallet inte heller ger något socialförsäkringsskydd.

Vår uppfattning är dessutom att det bland många människor finns en ganska dålig kännedom om hur skattesystemet är utformat. Idag är det en självklarhet att inkomstskatt redovisas i deklaration och lönebesked samt att moms tydligt framgår på kvitton vid inköp. Denna tydlighetsprincip saknas helt när det gäller arbetsgivaravgiften som därmed förblir helt osynlig för den stora allmänheten.


Vi yrkar därför att stämman beslutar följande:

Att
Centerpartiet än mer aktivt ska driva frågan om sänkta arbetsgivaravgifter.

Att
Centerpartiet ska verka för att arbetsgivaravgiften synliggörs på de anställdas lönebesked.

Att
motionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma 2009.


Avdelningsmotion Stureplanscentern

Energibesparingar genom avreglerad elmätarmarknad

Idag kontrollerar nätbolaget insamling och användning av information om enskilda villors elanvändning via elmätaren. Det omöjliggör utveckling av nya produktioner och tjänster på området. En avreglering skulle innebära bättre information till husägare om deras elförbrukning och bidra till att sänka energianvändningen.

Med elmätare som läser av husets elförbrukning i realtid kan nya informationstjänster skapas som påverkar hushållens beteende. Genom att koppla den nya elmätaren till en webbsida kan husägaren i varje ögonblick se husets elanvändning i tillgängliga diagram. Det går även att se historisk förbrukning och räkna ut vad olika apparater och vanor kostar i förbrukning. Genom en modern elmätare kan man exempelvis optimera värmepumpen och därmed spara energi. Tjänsterna kan också kopplas till SMS eller e-post. Denna utveckling riskerar att gå om intet på grund av den reglerade marknaden.

Ett elhandelsbolag har låtit testfamiljer prova den här sortens elmätare, och resultatet har blivit lägre elräkningar. Hushållens beteende avseende elanvändning har förändrats och i flera fall har även dolda el-tjuvar hittats, såsom onödiga fläktar eller pumpar.

En avreglerad marknad för elmätare skulle göra den här sortens produkter tillgängliga för alla och på så sätt bidra till energieffektivisering av landets villor och flerfamiljshus.

Mot denna bakgrund yrkas

Att
marknaden för elmätare avregleras i enlighet med ovanstående.

Att
motionen vidarebefordras till Centerpartiets riksstämma.

Per Ankersjö,
Södermalm, Stockholm

Centerpartiet bör välkomna alla sorters klimatsmart energiproduktion

Energipolitiken är oerhört viktig. Vi har vant oss vid att hushåll i vårt land har tillgång till säker, miljövänlig och prisvärd el och vi tar det för självklart. Näringslivet är beroende av kostnadseffektiv energiproduktion, för att tillväxten och jobben inte ska äventyras.

Det finns också säkerhetspolitiska överväganden att ta hänsyn till. Oljekrisen 1973 kom som en kalldusch och har följts av en lång rad exempel på hur känsliga våra moderna samhällen är när det gäller energiförsörjningen. Senast exemplifierat nu med gaskrisen mellan Ryssland och Ukraina, som fick implikationer i flera Europeiska länder.

Samtidigt som hushållen och företagen behöver energi måste vi säkerställa att energin framställs på ett sådant sätt att miljön inte påverkas mer än nödvändigt.

Genom kunskap och uppfinningsrikedom skapar skickliga svenska företagare ständigt nya metoder, produkter och tjänster för att spara eller generera energi. Olika system för att utnyttja solstrålarnas värme för hushållsvarmvatten syns numera på vart och vartannat hus, nya hushållsapparater kan förbruka hälften så mycket ström som gamla och nu i dagarna lanserar ett uppsalaföretag sina första serietillverkade vågkraftverk.

Strävan efter en högre andel förnyelsebar energi är mycket positiv och är i hög grad en effekt av vårt partis ansträngningar över åren. Men även förnyelsebara energiframställningsmetoder är miljöbelastande. Det får man aldrig glömma.

Planerade vindkraftparker blir ofta föremål för långa prövningsprocesser där invändningar och överklaganden handlar om just olika miljöhänsyn.

Odling av grödor för energiproduktion på våra åkermarker är också miljöbelastande. Koldioxid från marklevande organismer lösgörs vid markbearbetning och maskinerna släpper ut koldioxid och andra skadliga ämnen som bildas vid förbränning av dieselbränsle. För skogsråvara gäller i stort samma sak. Det går också åt en hel del energi för att tillgängliggöra den energi som finns lagrad i biomassan.

Kärnkraft har varit en het potatis i vårt parti, men faktum är att kärnkraften, som står för nästan hälften av den svenska elförsörjningen, orsakar nästintill inga utsläpp av växthusgaser, kväveoxider, svaveldioxid eller stoftpartiklar. Till och med i en jämförelse med vind- och biokraft finns det mycket som tyder på att kärnkraften är bättre ur miljösynpunkt.

Därför är det olyckligt och potentiellt skadligt för miljön att kärnkraften som sådan ifrågasätts på politiska grunder.

Kärnkraftsanläggningar, liksom alla andra anläggningar för energiproduktion, måste självklart genomgå en stenhård miljöprövning för att få finnas, men en gång för alla borde vi klargöra för såväl väljare som för industrin att vi i Centerpartiet inte har för avsikt att motsätta oss miljövänlig, kostnadseffektiv och säker energiproduktion av något slag, även om det skulle råka vara kärnkraft.

Jag yrkar därför på:

Att
Centerpartiet formulerar en energipolitik som ställer hårda krav på hög säkerhet och låg miljöpåverkan, men som inte i förhand pekar ut något enskilt energislag som bättre eller sämre.

Att
Centerpartiet inte längre politiskt ska verka för en utfasning av kärnkraften.

Att
Centerpartiet verkar för ökade forskningsinsatser på energiområdet med fokus på minskad miljöpåverkan.

Att
motionen sänds vidare till partiets riksstämma.

Johan Hedin
Stureplanscentern

Ytterligare steg i pågående regelförenklingsarbete

Centerpartiet är den drivande kraften bakom regeringens pågående regelförenklingsarbete och Maud Olofsson har i rollen som näringsminister en tydlig profil i denna fråga. Arbetet har nu börjat nå resultat och inrättade av Regelrådet, som har till uppgift att granska utformningen av alla nya och ändrade regler från ett företagsperspektiv, kommer att spela en viktig roll för det fortsatta arbetet. Regeringens pågående regelförenklingsarbete siktar in sig på att förenkla den regelgivning som sker från myndigheter, riksdag och departement i form av lagar, förordningar och föreskrifter. Regelförenkling och attitydpåverkan är även viktiga verktyg när det gäller att skapa ett bra företagsklimat på regional och kommunal nivå och här finns en möjlighet för alla oss lokalpolitiker att lyfta dessa frågor inom våra egna förvaltningar och nämnder.

Arbetet med regelförenkling pågår i ett flertal länder runt om i världen och för att stärka vår konkurrenskraft måste vi nu våga ta ytterligare steg i detta arbete såväl i Sverige som inom EU. Tiden är därför mogen att även börja reformera det regelverk som är styrande för den offentliga förvaltningen. Ett dåligt utformat regelverk drabbar inte bara företagen utan leder även till stora merkostnader för myndigheter, kommuner och landsting. Det finns idag ett stort behov att reformera centrala delar av det offentligrättsliga regelverket för att åstadkomma en effektivare användning av våra skattemedel. Att reformera de regelverk som styr den offentliga förvaltningen kräver omfattande insatser såväl i Sverige om inom EU och för Centerpartiet kan detta bli en viktig profilfråga inför kommande valrörelser.

Det finns i den internationella forskningen kring regelförenkling även exempel på hur man genom att sätta ett tak för regelkostnaderna kan tvinga fram ett system där ökade kostnader måste kompenseras med motsvarande minskning i någon annan del av regelverket, en variant av detta är s.k. Regulatory Budgets som man precis börjat arbeta med i Storbritannien.

Jag yrkar därför att stämman beslutar följande:

- att
Centerpartiet ska verka för att bredda och fördjupa pågående regelförenklingsarbete såväl i Sverige som inom EU.

- att
Centerpartiet ska verka för att införa ett tak för regelkostnader såväl i Sverige som inom EU.

- att
sända motionen vidare till Centerpartiets riksstämma


Oscar Fredriksson, andre vice distriktsordförande
Centerpartiet Stockholms stad

Lika skatt - en rättvisefråga

”Skatt efter bärkraft” är en grundprincip i ett skattesystem som det svenska. Den som tjänar mer skall också betala mer i skatt. Men frågan är hur mycket mer som är rimligt. I Sverige får den som tjänar mer inte bara betala mer skatt i absoluta tal, utan måste också betala en högre andel av sin inkomst i skatt. Den som tjänar mer än 31 000 kr i månaden drabbas av den statliga inkomstskatten (20 procent på det överskjutande beloppet) och den som tjänar mer än 44 000 kr i månaden drabbas av den s.k. värnskatten (ytterligare 5 procent på det överskjutande beloppet) – detta utöver kommunalskatten. Ju högre inkomst, desto lägre andel av inkomsten får alltså löntagaren behålla.

Marginalskatten stiger kraftigt när inkomsten överstiger de två gränserna, de s.k. brytpunkterna. Som mest kan marginalskatten bli 57 procent (eller ännu mer för dem som bor i högskattekommuner). De får alltså behålla mindre än hälften av den sista intjänade 100-lappen.

Tanken med den statliga inkomstskatten är att utjämna skillnader i in­komst. Den uppfattningen bygger dock på en mycket gammaldags syn. Idag har de allra flesta möjlighet att själva påverka sin inkomst. Valet av karriär, valet av utbildning, risktagande i arbetslivet och benägenheten att arbeta hårt, är avgörande för vilken inkomst man får. Därför kan den statliga inkomst­skatten snarare betraktas som en straffskatt på arbete och utbild­ning.

Ytterligare ett faktum är att människors inkomster varierar under livet. De allra flesta medelålders och äldre höginkomsttagare har varit låginkomsttagare någon gång tidigare i livet. Omvänt så avancerar de flesta på något sätt i arbetslivet med åren. Med detta perspektiv ger inte inkomsten vid en enskild tidpunkt i livet någon representativ bild av en persons ekonomiska framgång. Avgörande för bedömningen borde istället vara vad en person tjänar under sitt yrkesverksamma liv, den s.k. livsinkomsten. Den som har långa studier bakom sig och som ”belönats” en högre lön, har i regel inte haft någon inkomst att tala om under alla de år han eller hon studerat. Den som däremot väljer att börja arbeta direkt efter skolan får kanske en lägre månadslön, men som betalas ut under fler av livets år. Denne premieras av skattesystemet medan den som utbildar sig bestraffas. Enligt en studie av OECD från hösten 2007, har Sverige, jämte Danmark, den lägsta utbildningspremien av samtliga industriländer – före skatt.*1 Det progressiva skattesystemet försämrar denna premie ytterligare. Incitamenten att satsa på en högre utbildning är svagare i Sverige än i de flesta jämförbara länder.

Men inte bara utbildning utan också extraarbete kan bli ”straffbeskattat”. Den som riskerar att komma över en brytpunkt och därmed få en högre marginalskatt, blir sannolikt mindre benägen att arbeta extra. Samtidigt blir det mer lönsamt att utföra exempelvis arbete i hemmet (som är obeskattat om man gör det själv) jämfört med att anlita någon. Det leder till minskad arbetsspecialisering, något som hela samhället förlorar på.

Varför har vi då ett progressivt skattesystem? Delvis handlar det om tradition, delvis sannolikt om en rädsla att förlora skatteintäkter. På längre sikt talar mycket för att även statsfinanserna skulle vinna på ett avskaffande av den statliga inkomstskatten, eftersom fler helt enkelt skulle utbilda sig och hugga i. När det gäller den så kallade värnskatten – den skatt som en gång var tillfällig, men som nu av rent politiska skäl tycks vara svår att bli av med – finns studier som visar att den även på kort sikt är en ren förlustaffär för staten.*2

Progressiv skatt är en kvarleva från den tid då samhället inte tillät människor att göra karriär på samma sätt som idag. Då ansågs det finnas ett behov av att utjämna människors nettoinkomster. I dagens dynamiska samhälle är däremot en platt skatt den enklaste och mest logiska lösningen, såväl från ett samhällsekonomiskt perspektiv som ur rättvisesynpunkt.

Platt skatt innebär lika skattesats för alla, samma skatt i procent men olika skatt i kronor. Det är enkelt och rättvist. Om X tjänar dubbelt så mycket som Y kommer han eller hon att få betala dubbelt så mycket i skatt. Men inte mer än det dubbla, som är fallet idag.

Bland de forna Sovjetstaterna, som sedan sin frigörelse fått bygga upp skattesystem från grunden, har de flesta valt pro­portionella skatteskalor, vilket i flera fall visat sig blivit mycket framgångs­rikt. Framgångarna från öst har även fått Island att införa en proportionell inkomstbeskattning. Frågan är när det är Sveriges tur?



Vi yrkar därför att stämman beslutar följande:

Att
Centerpartiet verkar för att den statliga inkomstskatten avskaffas.

Att
Motionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma 2009.




Avdelningsmotion
Stureplanscentern

*1 Education at a Glance, OECD, 2007.
*2 Se bl.a. Holmlund och Söderström (2007).

Synliggör skatterna!

Få svenskar är medvetna om hur mycket skatt de egentligen betalar. En Temo-under­sökning från 2003 visade att hälften av svenskarna trodde att de beta­lade 36 procent eller mindre i total skatt. *1 Denna okunskap är inte svår att förstå med tanke på att två tredjedelar av alla våra skatter är dolda. Det gäller momsen och övriga konsumtionsskatter, det gäller före­tagsskatterna, men inte minst arbetsgivaravgifterna. En genomsnittlig svensk löntagare betalar cirka 50 procent i skatt bara på förvärvsinkomsten (inkomstskatt + arbetsgivaravgifter). Därutöver tillkommer ytterligare cirka 10 procentenheter i konsumtionsskatter.

Benämningen till trots är arbetsgivaravgifterna en skatt på lönen. Visserligen är merparten specialdestinerad till socialförsäkringen, men det finns ingen koppling mellan inbetalningar och utbetalningar på individ­nivå.
I likhet med inkomstskatten betalas arbetsgivaravgifterna in av arbetsgivaren, och i likhet med inkomstskatten är det löntagaren som är ansvarig för att arbetsgivaravgifterna blir inbetalda (i de fall där arbetsgivaren går i konkurs eller liknande påförs obetalda arbetsgivaravgifter löntagarens skattekonto direkt).

Det finns dock en viktig – men helt omotiverad – skillnad mellan arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. Skillnaden är att de förra inte behöver redovisas för löntagaren. Visserligen utgör de en del av den totala lönekostnaden, men de undantas från den lön som löntagare och arbetsgivare förhandlar fram. Detta får till följd att en betydande andel av medborgarna inte känner till hur hög deras lön egentligen är.

I ett samhälle där medborgarna är omedvetna om sin skattebörda brukar man säga att det råder ”skatteillusion” (eng. fiscal illusion). Det är dels ett politiskt problem, men också ett samhällsekonomiskt och privatekonomiskt problem.

På en normal marknad med fri prisbildning bestäms priset av utbud och efterfrågan. När det gäller offentliga utgifter är det däremot politikerna som bestämmer vad som skall köpas och vad det får kosta, men det är medborgarna som betalar. Däremot är det indirekt väljarkollektivet i en demokrati som avgör nivån på de offentliga utgifterna och hur deras skattepengar skall an­vändas, genom deras val av politiker. När väljarna inte vet hur mycket de betalar för den offentliga servicen uppstår ett problem. Politikerna får ett informationsövertag – på bekostnad av demokratin. Forskare har kunna visa att komplexa skattesystem, med oinformerade väljare som följd, tenderar att också leda till högre offentliga utgifter – kanske rent av högre utgifter än vad medborgarna egentligen skulle vilja ha. *2

För Sveriges del är det i synnerhet arbetsgivar­avgifternas utformning som bidrar till skatteillusionen. Det finns inga skäl – utöver möjligen sedvana – till varför löntagarna inte skall se hur mycket skatt de betalar. Arbetsgivaravgifterna borde därför växlas till lön (detta måste ske med hjälp av lagstiftning) och inkluderas i inkomstskatten. Ett transparent skattesystem är en förutsättning för en väl fungerande demokrati.


Vi yrkar därför att stämman beslutar följande:

Att
Centerpartiet verkar för att arbetsgivaravgifterna skall ingå i arbetstagarnas (synliga) lön och tas ut som ett tillägg till inkomstskatten.

Att
Motionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma 2009




Avdelningsmotion
Stureplanscentern


*1 TEMO 2003.
*2 Sanandaji och Wallace, Fiscal Illusion and Fiscal Obfuscation, Uppsats vid Handelshögskolan i Stockholm, 2004.

Förbättring av Essingeleden

Essingeleden är en väg som ger möjlighet för tiotusentals fordon att dagligen transportera sig genom Stockholm. Men den har stora mörka svagheter som går ut över alla Stockholmare som bor längst bron. Essingeleden ger ifrån sig högt trafikbuller och vägbrus alla minuter året runt. Det går inte att promenera i något område som bron ligger vid utan att höra och störas av allt trafikbuller. Trafikbullret har kvävt fåglarnas visslande och det är ingen njutning att ha ett fönster öppet, pågrund av Essingeledens tunga trafikbrus.

Essingeledens trafik släpper ut oerhört mycket avgaser och förgiftar luften i Stockholm. Vi drar hela tiden i oss andetag och fyller våra lungor med avgaser. Se bara på fönstren i Stockholms bostadshus, de blir smutsiga bara några dagar efter dem blivit putsade! Detta beror på den förorenade luften. Detta kan vi inte tillåta. Vi måste agera! Vi kan och vi skall agera för att Stockholms alla invånare ska få andas så ren luft som möjligt. Man kan inte välja om man skall andas, men vi kan välja att göra allt för att förbättra luften vi andas. Stockholm är en av världens vackraste städer och det är en skam att vi inte kan njuta av den.

Jag yrkar

Att Stockholmscentern arbetar för isolering av oljudet från Essingeledens tunga trafik.

Att Stockholmscentern skall verka för att Essingeleden däckas över, och att avgaserna tas om hand och renas i största möjliga mån.

Att det på Essingeledens överdäckning byggs bostäder och rekreationsområden.

Edwin L Nordström
Stockholms CUF

fredag 23 januari 2009

Ge varje skolelev en digital anslagstavla

I forskarvärlden är det en självklarhet att lärande är en skapande grupprocess och att alla delar information med varandra för att gemensamt kunna utforska världen. Internet har gett forskare över hela världen en fantastisk hävstång för lärande.
Morgondagens Sverige är i huvudsak ett informationssamhälle där samarbete via nätet är avgörande för att lära sig och förstå världen vi lever i.

Jag föreslår att alla elever får tillgång till en effektiv och användarvänlig webbplats där de kan lägga ut egna dokument och utforska varandras skolarbeten. Det stärker elevernas förståelse för nätet, ger dem möjlighet att dela med sig av sina insikter, att bygga vidare på varandras insatser och få kontakt med andra som studerar på samma nivå.

När dagens elever når vuxenlivet om tio-femton år kommer världen se annorlunda ut och skolan handlar om vilket samhälle vi vill leva i. Effektiva samarbeten bygger på empati och ansvarstagande vilket är grunden för alla starka samhällen.

Jag yrkar

att Centerpartiet verkar för att varje elev i grundskolan och gymnasiet ska få en digital anslagstavla där de kan dela med sig av sina kunskaper och kommunicera med elever och lärare i hela landet

att motionen skickas vidare till Centerpartiets riksstämma

att motionen bifalles i sin helhet

Rikard Linde
Södermalmscentern

Kyrkoval

Även om man som politiker oftast raljerar, finns det många anledningar att vara stolt över ett svenskt medborgarskap. En sådan anledning är vårt förhållandevis sekulariserade samhälle. Grundskolans läroplan är sedan 1994 konfessionslös och staten och Svenska kyrkan har i huvudsak skilts åt.

Men tyvärr finns än idag rester av Svenska statskyrkan i politiken. Allra främst i form av de politiska partiernas närvaro i Svenska kyrkans folkvalda församlingar. Från ett valtekniskt perspektiv är det nomineringsgrupper som sätter upp listor till kyrkovalet, inte partier, men i praktiken är skiljelinjerna däremellan luddiga.

Om vi slår upp kyrkoordningens första avdelning finns där att läsa: ”kyrkan förutsätter att de som företräder kyrkan delar kristen tro”. Detta kan tolkas antingen helt enkelt som att de fysiska personer som företräder kyrkan skall vara kristna eller att även kyrkomötets nomineringsgrupper skall dela kristen tro.
Utgår man från den senare tolkningen har Centerpartiet genom att som organisation vara en del av kyrkomötet automatiskt befäst organisationen med en kristen tro. Detta är inte acceptabelt. Vårt parti är en mångkonfessionell organisation med både medlemmar som bekänner sig till olika religioner, som islam och kristendom, och medlemmar som inte har en religiös trosuppfattning.

Jag förstår dock viljan att ställa upp i kyrkovalet med kraft av en redan existerande organisation och i redan existerande nätverk. Självklart är det också många som har sociala sammanhang inom kyrkan och Centerpartiet på ett sådant sätt att dessa lätt smälter ihop.
Därför vill jag rikta uppmärksamheten mot tre andra av våra politiska partier. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet har alla valt att inte tillåta att partiets namn används för nomineringsgrupper, utan där finns istället fristående organisationer enligt namnmodellen ”Folkpartister i svenska kyrkan (fisk)”. Detta är i mina ögon långt mer sympatiskt än att ställa upp med partinamnet i kyrkovalet och den mest genomförbara kompromissen.


Med anledning av ovanstående yrkar jag

Att
Centerpartiets högsta beslutande organ, partistämman, gör gällande att nomineringsgrupper inte får ställa upp i kyrkovalet under namnet ”Centerpartiet” eller andra officiella benämningar på partiet.

Att
Motionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma 2009

Gabriel Bergin
CUF Stockholm
Centerstudenter

Förnyad integrationspolitik

Den 3-4 oktober 2008 träffades 30 engagerade centerpolitiker med ursprung från 12 olika nationer i Falkenberg för att genom bildandet av Centerpartiets integrationsnätverk ta initiativ till en förnyelse av den politiska debatten i integrationsfrågor. Resultaten från konferensen dokumenterades i en rapport och två huvudfrågor identifierades:

1. Behovet av en tydligare värdegrund som betonar både de rättigheter och de skyldigheter som är grundläggande i det svenska samhället.
2. Större fokus på det gemensamma och ömsesidiga ansvaret för att skapa en fungerande integrationsprocess.

Det fanns även en stor enighet kring behovet av ett tydligt gräsrotsperspektiv i arbetet med integrationsfrågor. Det krävs ett starkt lokalt engagemang som inbjuder till möten i vardagen samtidigt som det även måste finnas en tydlig prioritering av integrationsfrågorna från partiet på riksnivå för att ge kraft åt det lokala arbetet. Inom nätverket går nu arbetet vidare med att skapa en organisatorisk struktur och därigenom lägga grunden för en lokalt förankrad integrationsdialog kring hur vi gemensamt vill bygga framtiden Sverige.

Integrationsnätverket är en tydlig förespråkare för ett öppnare samhälle och vill lyfta fram den positiva kraft som ligger i en ökad invandring. Att ge en positiv motbild baserad på enkla exempel från vardagen är också det enda sättet att på ett effektivt sätt bemöta en allt mer främlingsfientlig retorik i den politiska debatten. Centerpartiet är idag ett mångkulturellt parti som har en god möjlighet att förnya den svenska integrationspolitiken genom att ta vara på all den kunskap, erfarenhet och engagemang som finns både inom och utom partiet.

Jag yrkar därför att stämman beslutar följande:

- att inrätta Centerpartiets integrationsnätverk som en del av riksorganisationen

- att ge partistyrelsen i uppdrag att utarbeta ett integrationspolitiskt program inför valet 2010

- att sända motionen vidare till Centerpartiets riksstämma


2009-01-22

Oscar Fredriksson, andre vice distriktsordförande
Centerpartiet Stockholms stad

torsdag 22 januari 2009

Rörande lokaler för kulturell verksamhet

Idag genomgår det bidragsstödda kulturområdet en välbehövlig översikt. På vissa plan verkar man dock ligga fast vid en tidigare modell; att verksamheter som redan har en lokal bedöms utifrån olika kriterier och ges bidrag utifrån konstnärlig kvalitet. Detta uppmuntrar inte till kulturell verksamhet hos de yngre eller exempelvis invandrare. Du måste först ta dig in i den kulturella världen för att kunna verka med bidragsmedel.

Vad jag efterfrågar är lokaler med tillgänglig administrativ och teknisk stab, som marknadsför den kultur som framförs. Vem som helst ska kunna ansöka om att skapa någon form av kultur i lokalen, att utifrån fastställda kriterier få bidrag till att så göra. I Stockholm finns nästan inga lokaler alls, med rimliga priser. Naturligtvis ska inte företagssamarbeten minska möjligheten till bidrag.

Det är här, i myllan av kreativa människor som verkligt bra kultur har sin grogrund. Den som engagerar och irriterar, som tänker nytt, blandar kulturformer och provocerar. Inte den fega, tillrättalagda, politiskt korrekta vi så länge tvingats på. Motargumentet brukar vara att det blir så dålig "kvalitet". All ny konst och kultur har kritiserats för det, men hyllats i efterhand.

Jag yrkar att stämman beslutar:

Att
Centerpartiet arbetar för bidragsstödda lokaler för kulturverksamhet, med administrativ och teknisk personal tillgänglig där vem som helst har möjlighet att utöva någon form av kultur, efter prövning. "En snabb slant" finns för unga, utöka den till alla åldrar och biså med lokalen. Det skulle vitalisera kulturen, främst för dem som tänker nytt.


Åsa Backman
Södermalmscentern

Transpersoners innefattande i "hatbrott" inom lagen

Vi har idag en lag som berör s.k. "hatbrott", personer med annan etnicitet eller de som är bi- eller homosexuella kan bli utsatta för våld enbart av den anledningen och då tituleras brottet, ofta misshandel, "hatbrott" vilket ger en annan straffskala.

Tyvärr finns en grupp som inte innefattas i detta men är minst lika utsatta; transpersoner. Det är personer som anser sig födda i det andra könet och klär och beter sig så. Vissa genomgår en könsoperation, hormonbehandling och får nytt namn samt personnummer. De kan vara hetero- bi- eller homosexuella. Men en transperson kan misshandlas utan att det i lagen ses som ett hatbrott, lagen bygger på sexualitet. Transpersoner innefattas inte i lagen. Det är könsidentitetsuppfattningen hos dem som skiljer dem från majoriteten, inte sexualiteten.

Jag yrkar därför att stämman beslutar

Att Centerpartiet verkar för att även transpersoner innefattas i lagen om hatbrott.

Att
Motionen sänds vidare till partiets riksstämma

Åsa Backman
Södermalmscentern

Infrastruktursatsningar inom vårdområdet

Vi står idag inför en ekonomisk kris, många har blivit varslade, vissa redan uppsagda men ännu har det inte påverkat konsumtionen nämnvärt. Vi kan anta att fler kommer drabbas då konsumtionen minskar av minskad köpkraft från de uppsagda.

Många efterfrågar då i Keyniansk anda att staten gör stora infrastruktursatsningar, bygger vägar och järnvägar för att bibehålla jobben. Om Centerpartiet är inne på detta spår vill jag att man inte tittar i backspegeln utan tänker framåt. "Jobben" är heller inte bara de i mansdominerade fält. Vi kanske bör överväga ifall bilismen verkligen kommer öka i samma takt den tidigare gjort, vad vi vet är att vårdbehovet kommer öka stort i framtiden av demografiska skäl. En infrastruktursatsning kan lika gärna vara en satsning inom vårdområdet.

Centerpartiets hållning i vårdfrågan är att man är öppen för privat drift av vård, upphandlad av offentliga medel. Vem som driver verksamheten är oväsentligt. En infrastruktursatsning inom vården kan då innebära att man skapar en statlig kontrollinstans, med god transperans, tillgänglig för medborgaren. Denna instans bör vara oberoende från Landstinget. De ska utifrån fastställda kriterier kontrollera kvalitet från vårdgivare. Informationen ska finnas tillgänglig på internet. På så sätt kan patienter välja vårdgivare och konkurrensen skapa förbättringar hos de instanser som rankas lägre. Ett liknande system finns redan i Storbritannien.

Detta gör i förlängningen att man lättare kan utöka vården när behoven ökar utan risk för sämre vård. Kvalitet styr med konkurrensens hjälp. En viktig aspekt i detta är att betona oberoende, kompetens samt att man har en parlamentarisk syn vid tillsättning av styrelse.

Jag yrkar därför:

Att
Stämman beslutar att verka för att en oberoende kontrollinstans av vårdinstanser, med resultat tillgängligt för patienter i syfte att förbättra vården och underlätta en trolig utökning av densamma.

Att
motionen sänds vidare till partiets riksstämma

Åsa Backman
Södermalmscentern

Tjänstepension

Tjänstepension ligger utanför PPM och betalas in av arbetsgivare med kollektivavtal till den förvaltare dess fackförening valt, olika om man är s.k. arbetare eller tjänsteman.
I dagarna fick jag ett brev från min nuvarande förvaltare av tjänstepension, de bad mig sammanställa all tidigare tjänstepension med tidsperiod, försäkringsbolag/pensionskassa, arbetsgivare och arbetsplats. Då jag haft ett stort antal arbetsgivare, varav många inte längre existerar insåg jag att detta närmast var ogörligt. Ingen samordnande instans finns och om jag negligerar det riskerar jag få lägre pension eller att tjänstepensionen uteblir. Uppnår man inte en viss nivå uteblir den helt.

Idag när tidsbegränsade arbeten ökar stadigt riskerar många förlora hela eller delar av sin tjänstepension och som vanligt drabbar det främst dem med lägst utbildning eller dålig svenska. För arbetsgivare innebär det en enorm administrativ börda att enskilda tidigare anställda sedan många år tillbaka hör av sig om denna sak. För den enskilde medborgaren är det en betungande börda.

Om man istället ålade arbetsgivare att årligen sammanställa tjänstepensionen och sända till exempelvis PPM så skulle det förenkla för oss alla. Centerpartiet har som ledstjärna att bl.a. underlätta för företagande och minska deras administrativa börda. Detta är en sådan förenkling.
En ytterligare vinst är att arbetstagare då enklare kunde välja en förvaltare och flytta all tjänstepension till den vilket skulle underlätta för att verklig konkurrens skulle styra, man kunde välja förvaltare själv. Idag väljer fackförbunden förvaltare åt oss.

Jag yrkar på att stämman beslutar:

att
Verka för att arbetsgivare ska åläggas att årligen sända information till en samordnande instans, exempelvis PPM. Detta i syfte att minska administrativ börda både för arbetsgivare och arbetstagare och därmed i förlängningen ge arbetstagaren en större möjlighet till fritt val av förvaltare av sin tjänstepension.

att
motionen förs vidare till partiets riksstämma

Åsa Backman
Södermalmscentern

Cykelställ och cykling i övrigt

I Stockholm finns inte tillräckligt med cykelställ för att möta alla de cyklar, som framför allt vår, sommar och höst, används i staden. Inte minst gäller detta innerstan. I dagsläget parkerar vi cyklister våra cyklar där de lättast går att låsas fast, i brist på andra alternativ. Det kan vara i trappräcken, lyktstolpar, hängrännor på hus och liknande. Det är alltid samma letande varje gång cykeln ska parkeras.

Det borde helt enkelt finnas fler cykelställ på fler platser i Stockholms Stad. Exempel på strategiska platser som helt saknar eller har för få ställ är trakterna kring Medborgarplatsen, Sergels Torg, Gamla Stan, Hornstull, Fridhemsplan och så vidare.

En viktig anledning till denna motion skrivs är att underlätta för cyklister, eftersom att ju fler som cyklar, desto bättre är det för miljön. Därför anser jag det vara viktigt att Stockholmscentern, som är det borgerliga miljöalternativet, aktivt ska arbeta för en generellt bättre cykelmiljö i Stockholm. Cykelställen är bara ett steg på vägen.

Jag har ofta funderat över hur det kommer sig att cykelställen inte ingick i utvecklingen av cykelvägarna för ett tiotal år sedan. Men så kom jag på det. Utanför Stadshuset finns massor av cykelställ. Dvs, de som beslutar om cykelställen ser inte behovet, för på deras arbetsplats är behovet mättat.

Jag yrkar därför på att


- Centern i Stockholms Stadshus verkar för att kraftigt utöka antalet cykelställ i Stockholms Stad.
- Stämman ger Stockholmscenterns distriktsstyrelse i uppdrag att arbeta fram ett cykelpolitiskt program, i syfte att förbättra cykelmöjligheterna för dem som vistas i Stockholms stad.


Stina Bengtsson
Hägersten-Skärholmens Centeravdelning

Allmänna kärl för återvinning av lågenergilampor vid platser för källsortering

Idag uppmuntras vi att spara energi och använda s.k. lågenergilampor istället för vanliga glödlampor. De sparar ström och räcker längre men å andra sidan innehåller de kvicksilver och bör absolut inte slängas i soporna då det är ett av våra farligaste ämnen. Man kan lämna utbrända lampor till vissa butiker men det är mycket få som gör.

Då Centern är ett parti med tydligt miljöfokus bör vi göra det möjligt för medborgaren att så enkelt som möjligt leva miljövänligt, miljöarbetet måste ske på makro- såväl som microplan.

Jag yrkar för att stämman beslutar:

Att Stockholmscentern verkar aktivt för att uppsamlingskärl för lågenergilampor och lysrör finns på de källsorteringplatser som finns inom Stockholms Stad.

Att motionen sänds vidare till partiets riksstämma


Åsa Backman
Södermalmscentern

Säker cykel-/gångväg med trafikljus hela Svartlösavägen fram till Herrängens skola

Jag föreslår att Svartlösavägen förses med en cykel- och gångbana, samt trafikljus.
Cykel-/gångbanan bör starta vid Långsjön och sträcka sig fram till Långbrodalsvägen. Idag är det en smal vägsträcka, med enbart en dålig trottoar. Utrymmet vid sidan av vägen är tillräckligt för att skapa cykel-/gångväg.
Trafikljus behövs i korsningen Svartlösavägen/Långsjövägen, Svarlösavägen/Långbrodalsvägen och Svartlösavägen/Tornfalksvägen. Detta kan vara trafikljus som tänds enbart då någon trycker på knappen och vill över.

Trafiken på denna sträcka är relativt stor med cyklister, gående skolbussar, buss 141 samt många föräldrar på väg till E4.

Vi är ett antal föräldrar som varje dag följer våra barn från Långsjöhöjden till Herrängens skola. Vi märker då hur osäker denna skolväg är för yngre barn att ta sig själva, gående eller med cykel, trots ett ganska kort avstånd. Med dessa förhållandevis enkla åtgärder skulle barnens skolväg kunna bli säker.
En annan fördel är att man binder samman cykelstråket Stambanevägen - Långsjön - Svartlösavägen (Huddinge kommun och Stockholms kommun).

För att få en säker skolväg för till Herrängens skola för de barn som använder sig av den del av Svartlösavägen som startar vid Långsjön, yrkar jag på:

- att Svartlösavägen kompletteras med gång- och cykelbana ända från korsningen Långsbrodalsvägen fram till Långsjöns västra ända.

- att trafikljus sätts upp i korsningarna Svartlösavägen/Långsjövägen, samt Svartlösavägen vid rondellen som går in till Tornfalksvägen.



Jessica Lind
Medlem i Brännkyrka C-avdelning

onsdag 21 januari 2009

Lämplighetstest vid intagning till vårdutbildning

Under året som gått har båda undertecknade motionärer råkat ut för varsin allvarlig skada. Skadorna har inneburit lång konvalescenstid och ett stort beroende av sjukvården. De har också inneburit att vi har blivit mycket medvetna om behovet av lämplighetstest vid intagning till vårdutbildningar, främst läkarutbildningar.

Som patient är du i beroendeställning till din läkare (och även till övrig vårdpersonal). För att förhållandet till och förtroendet för läkaren ska bli så bra som möjligt krävs att läkaren, förutom praktisk skicklighet, också har en hög social kompetens. Så är inte alltid fallet. Och när läkarens sociala kompetens brister, kan det medföra psykiska vårdskador på patienten. Läkarens klumpighet kan helt enkelt göra att patientens konvalescens blir längre och att patienten mår psykiskt sämre under tiden. Detta är något vi båda har fått erfara med all önskvärd tydlighet under våra skadetider.

Regeringen har föreslagit lämplighetstester till lärarlinjen, vilket är ett mycket gott initiativ. Det finns också intagningsprov på ett antal andra universitets- och högskoleutbildningar, såsom journalistlinjen. Men till läkarlinjen krävs bara betyg. Höga betyg, men bara betyg. Och det finns ingenting som säger att du faktiskt blir en bättre läkare, för att du har höga betyg. Du kanske har högre studieförmåga, men det innebär inte att du blir professionell i din yrkesutövning.

Vi yrkar därför på:

Att
Centerpartiet verkar för att lämplighetstest införs på samtliga läkarutbildningar på svenska universitet och högskolor.

Att
Centerpartiet verkar för att lämplighetstest införs på alla andra vårdutbildningar på svenska universitet och högskolor, såsom utbildningar till sjuksköterska, psykolog, sjukgymnast och så vidare.

Att
motionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma.


Stina Bengtsson
Stockholms Centerkvinnor
Hägersten-Skärholmens centerpartiavdelning


Kristina Isaksson
Centerstudenter

Tidelag

Tidelag är av någon anledning fortfarande tillåtet i Sverige, trots att det är djurplågeri.

Jag yrkar därför på att:

· Tidelag förbjuds i Sverige.
· Tidelag kriminaliseras i Sverige.
· Motionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma.

Stina Bengtsson
Hägersten-Skärholmens Centeravdelning

tisdag 20 januari 2009

Klor i Simhallar

De flesta av Stockholms simhallar (ägda av Stockholms Stad) rengör sitt bassängvatten på det traditionella viset, med klor. I Skärholmen, däremot, används koksalt, vilket gör badet behagligare samt är mer miljövänligt och inte heller allergiframkallande.

Klor är en giftig gas med stickande lukt. Vid förbränning av klorföreningar bildas ofta extremt giftiga dioxiner. Klorutsläpp kan ge upphov till saltsyra som försurar. Klor ingår i en rad stabila giftiga kemiska ämnen som till exempel PCB och DDT.

Och detta ämne simmar vi omkring i, trots att det finns bättre lösningar.

Jag yrkar därför på att

- Centerpartiet i Stockholms stad verkar för att de av staden ägda simhallarna ska använda motsvarande metod för desinficering som Skärholmsbadet. Metoder går ut på att använda koksalt för att framställa desinfektionsmedel.

Stina Bengtsson
Hägersten-Skärholmens centeravdelning
Stockholms Centerkvinnor

Rätten till sjukvård

Under våren 2008 hade vi inom Centerpartiet en intensiv debatt kring rätten till sjukvård för papperslösa där jag och många med mig var mycket engagerade. Mot bakgrund av den tidigare debatten finns nu anledning att återigen lyfta vårdfrågorna för att genom ett stämmobeslut tydliggöra var partiet står i denna ideologiskt viktiga fråga. Sverige har tidigare kritiserats i en FN-rapport för att vi inte lever upp till våra internationella åtaganden och Röda Korset har i dagarna lämnat en rapport där man även pekar på brister i vården för asylsökande. Det finns även ett flertal undersökningar som visar på avgörande skillnader när det gäller tillgången till vård och hälsotillståndet hos enskilda individer och grupper i det svenska samhället. För dessa individer och grupper kan en ökad mångfald inom vården med fler olika driftsformer och utförare vara en väg för att nå personer som tidigare saknat tillgång till vård. Vad jag dock framför allt vill lyfta fram med anledning av tidigare debatt är att tillgången till vård är en mänsklig rättigheter och därför inte i första hand en fråga om ekonomi utan en fråga om ideologi och människosyn. Stämman bör därför slå fast att alla människor som vistas i Sverige skall ha tillgång till vård och att den svenska staten är en garant för detta. Det är skrämmande att ideella organisationer som Svenska Röda Korset idag ser sig tvingade att organisera en egen vårdförmedling för att via frivilliginsatser säkerställa att enskilda personer får tillgång till vård.. Många landsting har redan idag ett bra arbete i dessa frågor men det behövs även ett tydligt statligt ansvarstagande för att Sverige skall leva upp till de krav som man med rätta kan ställa på en modern liberal demokrati när det gäller skyddet för grundläggande mänskliga rättigheter.


Jag yrkar därför att stämman beslutar följande:

- att alla människor som vistas i Sverige skall ges tillgång till vård och att den svenska staten skall vara en garant för detta.

- att detta ställningstagande tydliggörs i partiets program för en förnyad välfärd.

- att motionen sänds vidare till partiets riksstämma.

Oscar Fredriksson, andre vice distriktsordförande
Centerpartiet Stockholms stad

måndag 19 januari 2009

Sveriges medlemskap i Nato

Sveriges ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” har varit den förhärskande politiska hållningen under mer än 100 år. Denna hållning tycks vara väl förankrad i den politiska myllan.

Samtidigt kan man på goda grunder hävda att stora delar av denna ”alliansfrihet” är en illusion till synes skapad i syfte att vilseföra den Svenska befolkningen.

Omfattande underrättelseutbyte skedde med Nato-länder under kalla kriget (ett utbyte som fortfarande sker). Stöd till norsk och dansk motståndsrörelse under det andra världskriget. Förlängningen av svenska flygbaser så att amerikanskt strategiskt bombflyg skulle kunna landa på väg tillbaka från uppdrag i dåvarande Sovjetunionen om kriget hade kommit. Detta är bara några få exempel på hur Sverige påstod sig vara neutrala och alliansfria till Svenskarna samtidigt som andra nationer hade fullt klart för sig vilken sida Sverige stod/står på.

Det hävdas ibland felaktigt att om Sverige är medlem i Nato så måste vi ställa upp och försvara ett annat Natoland i kris/krig i enlighet med Natos artikel 5. Denna artikel är inte bindande på det sättet att ett Natoland mot sin vilja kan tvingas in i en konflikt. Alla länder har suveränitet över dessa beslut. Med tanke på att Sverige historiskt sett alltid har deltagit i de Natoledda operationerna känns denna fråga dessutom mest akademisk.

Ett medlemskap i Nato skulle dessutom kännbart underlätta för de svenska förband som redan idag tjänstgör under Natobefäl. Främst då avseende underrättelse- och kommunikationssamarbete.

Ett medlemskap i Nato skulle sannolikt göra det lättare för Sverige att inrikta och spetsa till Försvarsmakten, då vi inte längre behöver har full kompetens inom alla försvarsgrenar, utan lätt skulle kunna skapa synergieffekter tillsammans med Natoländerna Norge, Danmark, Polen, Tyskland, Estland, Lettland och Litauen som vi delar gräns eller Östersjön med.

Det är inte omöjligt att ett Natomedlemskap skulle medge nedrustning av delar av Försvarsmakten utan att Sveriges försvarsförmåga sänktes

Ett Natomedlemskap skulle dessutom stärka vår förmåga att försvara vårt territorium från väpnat angrepp – skulle detta någonsin bli nödvändigt.

I dagsläget har vi svenska soldater under Natobefäl i Kosovo och i Afghanistan. Vi har svenska officerare som både jobbar i, och leder staber med Natoförband.

Försvarsmaktens anpassning till Nato-standard i språk, utrustning och stabs- och planeringsrutiner är på vissa områden mer omfattande än fullvärdiga Natomedlemmars.

Jag anser med andra ord att Sverige redan sedan länge, i akt och mening, är med i Nato.

I konsekvensens namn yrkar jag därför:

att
Centerpartiet i sin politik aktivt verkar för att Sverige skall bli fullvärdiga medlemmar i Nato.

att
motionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma.

Fredrik Bojerud

Styrelseledamot
Stockholmscentern

torsdag 15 januari 2009

Skatteavdrag för aktiva inom de nationella skyddsstyrkorna

De nationella skyddstyrkorna, som i dag i huvudsak består av ett stadigt krympande Hemvärn, är i dagsläget, vid sidan om den Särskilda beredskapspolisen, den enda organisation som det offentliga Sverige kan ta i anspråk i händelse av extraordinära händelser.

Försvarsmakten, som tidigare kunde ställs upp med resurser i form av värnpliktiga som befann sig i slutet av sin utbildning, sakar idag i allt väsentligt denna förmåga. Att det dessutom inte finns något regemente mellan Enköping och Umeå gör knappast saken lättare.

Hemvärnet, som tidigare bestod av män som gjort värnplikt i Försvarsmakten, har idag uppenbara problem att rekrytera och framförallt behålla dessa frivilliga, som för ingen eller mycket ringa ersättning offrar kväller och helger för att öva.

Hemvärnet nyttjas flitigt i samband med sök efter försvunna och t ex översvämningskatastrofer. Samhället är oerhört beroende av dessa resurser i kristider och måste med den insikten bli proaktiva i sitt förhållningssätt till de nationella skyddsstyrkorna.

Att endast hoppas att folks goda vilja och frivillighet skall vara tillräckligt är i mina ögon ett världsfrånvänt synsätt med tanke på den markanta minskning av t ex hemvärnsmän i Sverige.

För att öka attraktionen och för att rätteligen ersätta dessa män och kvinnor som är beredda att ställa upp om krisen skulle vara framme anser jag att man bör införa ett märkbart skatteavdrag för de som fullgör de kontrakt som reglerar hur många timmar man skall tjänstgöra per år.

Förslagsvis bör avdraget ligga mellan 1.000 – 2.000 kronor per månad.

Jag yrkar

att Centerpartiet verkar aktivt för att införa ett ”märkbart” skatteavdrag för de som fullgör sitt kontrakt i de nationella skyddsstyrkorna.

---

Fredrik Bojerud

Styrelseledamot
Stockholmscentern

Pant på batterier och glödlampor som innehåller miljöfarliga ämnen.

Med tanke på att batterier och glödlampor innehållande kvicksilver och andra miljöfarliga ämnen är farligare för miljön än t ex PET-flaskor anser jag att det är hög tid att införa pant på dessa produkter i syfte att öka incitamentet för brukarna att återlämna dessa produkter.

Kostnaden för systemet betalas av producenter och återförsäljare, vilket i praktiken gör att systemet i slutänden bekostas av brukarna.

Panten bör vara så pass hög att viljan att returnera är mycket hög.

Jag yrkar

att Centerpartiet verkar aktivt för att införa ett nationellt retur/pant-system för miljöfarliga batterier och glödlampor.

att Centerpartiet på alla sätt, via regeringen och i EU-parlamentet, i EU driver frågan att skapa ett europeiskt retur/pant-system för miljöfarliga batterier och glödlampor.

---

Fredrik Bojerud

Styrelseledamot
Stockholmscentern

måndag 12 januari 2009

Skrota LAS till förmån för mer flexibel arbetsmarknad och arbetsplatser med mångfald

Lagen om anställningsskydd, LAS, är ett unikt svenskt påfund från 1982, en facklig snara runt arbetsgivarnas fötter. En black om foten för svensk arbetsmarknad. En fotboja för mångfalden. I dagens lågkonjunktur är lagen allt annat än modern.

LAS utgångspunkt är den socialdemokratiska tanken om att varje person har rättighet till ett arbete och att arbetsgivaren är girig. Synen på företagarna, som tar risker genom att våga starta och sedan anställa fler än sig själv, är allt annat än respektfull.

LAS syfte är att skapa trygghet och ordning, men i verkligheten låser den inne och hämmar utvecklingen på arbetsplatser. Turordningslagen innebär att en arbetsgivare vid uppsägning måste säga upp den som senast anställdes. Den som är piggast på att göra ett bra arbete och har kommit med fräscha ögon ska sägas upp på grund av arbetsbrist. Företag med högst tio anställda får göra undantag på två personer som anses vara av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Men hur ofta sker det?

Lagen hindrar arbetsgivare, i både privat och offentlig sektor, från att behålla nyrekryterade människor med färskaste utbildningen eller med egenskaper som kompletterar arbetsplatsen i stort. Ungdomar som precis har kommit in på arbetsmarknaden får stryka på foten. Gruppen anställda riskerar att bli väldigt homogen. Den arbetsplats som saknar personer med annan etnisk bakgrund kan inte rekrytera några. Den arbetsgivare som föredrar en mix i ålder för att man inser att folk kompletterar varandra får en allt högre genomsnittsålder i arbetarskaran. Då skolor och äldreboenden läggs ned i den kommunala sektorn får unga och nya svenskar stå åt sidan. Verksamheten utarmas och brukarna blir förlorare.

I dagens lågkonjunktur är turordningsreglerna också en inlåsningseffekt för folk. De anställda är väl medvetna om turordningen och vill inte säga upp sig, för då blir man ju sist in på ett annat ställe - om man överhuvudtaget får något jobb! Och istället för att göra sitt allra bästa för sin arbetsgivare samlar man anställningsår och ojar sig över stämningen på jobbet eller att man egentligen vill röra på sig, men inte vågar, eftersom man då missar turordningen, som blir en självuppfyllande profetia.

Företagarna vill avskaffa LAS och framförallt turordningsreglerna för frihetens skull. Men också för att bli mer produktiva och kunna påverka sammansättningen av staben. Om LAS avskaffades skulle viljan att anställa återigen växa, då det ligger en stor risk och ett stort ansvarstagande i att rekrytera. I Finland klarar man sig mycket bra utan turordningregler.

Centerpartiet är det parti i riksdag och regering som förstår sig på företagarna. Centerpartiet är företagarnas vän, inte fackkramare. Det kräver mycket av oss i inställning och mod, men låt oss löpa linan ut och våga ge arbetsgivarna det fulla förtroendet genom att begrava LAS.

Jag yrkar

att Centerpartiet går till val på att upphäva LAS, lagen om anställningsskydd.

Helen Törnqvist
vice ordförande
Stockholmscentern