Även om man som politiker oftast raljerar, finns det många anledningar att vara stolt över ett svenskt medborgarskap. En sådan anledning är vårt förhållandevis sekulariserade samhälle. Grundskolans läroplan är sedan 1994 konfessionslös och staten och Svenska kyrkan har i huvudsak skilts åt.
Men tyvärr finns än idag rester av Svenska statskyrkan i politiken. Allra främst i form av de politiska partiernas närvaro i Svenska kyrkans folkvalda församlingar. Från ett valtekniskt perspektiv är det nomineringsgrupper som sätter upp listor till kyrkovalet, inte partier, men i praktiken är skiljelinjerna däremellan luddiga.
Om vi slår upp kyrkoordningens första avdelning finns där att läsa: ”kyrkan förutsätter att de som företräder kyrkan delar kristen tro”. Detta kan tolkas antingen helt enkelt som att de fysiska personer som företräder kyrkan skall vara kristna eller att även kyrkomötets nomineringsgrupper skall dela kristen tro.
Utgår man från den senare tolkningen har Centerpartiet genom att som organisation vara en del av kyrkomötet automatiskt befäst organisationen med en kristen tro. Detta är inte acceptabelt. Vårt parti är en mångkonfessionell organisation med både medlemmar som bekänner sig till olika religioner, som islam och kristendom, och medlemmar som inte har en religiös trosuppfattning.
Jag förstår dock viljan att ställa upp i kyrkovalet med kraft av en redan existerande organisation och i redan existerande nätverk. Självklart är det också många som har sociala sammanhang inom kyrkan och Centerpartiet på ett sådant sätt att dessa lätt smälter ihop.
Därför vill jag rikta uppmärksamheten mot tre andra av våra politiska partier. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet har alla valt att inte tillåta att partiets namn används för nomineringsgrupper, utan där finns istället fristående organisationer enligt namnmodellen ”Folkpartister i svenska kyrkan (fisk)”. Detta är i mina ögon långt mer sympatiskt än att ställa upp med partinamnet i kyrkovalet och den mest genomförbara kompromissen.
Med anledning av ovanstående yrkar jag
Att
Centerpartiets högsta beslutande organ, partistämman, gör gällande att nomineringsgrupper inte får ställa upp i kyrkovalet under namnet ”Centerpartiet” eller andra officiella benämningar på partiet.
Att
Motionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma 2009
Gabriel Bergin
CUF Stockholm
Centerstudenter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är bra. Allt som gör c mer likt mp är en vinst! /Marcus
SvaraRaderaEn bra och principiellt viktig motion! Heja! Separationen mellan kyrka och stat måste fullföljas, för båda parters skull! För oss som värnar tolerans och decentralisering är det viktigt att inte styra över folks trosutövning och att beslut fattas så nära avnämnare/utövare som möjligt. Idag upplever många inom svenska kyrkan att den är politiskt styrd snarare än religiöst samt en stor förundran över att inflytandet över församlingen är mycket smalt geografiskt styrt. De flesta Stockholmare (och säkert många andra svenskar) besöker helt enkelt andra kyrkor än där de har rösträtt. Dagens ordning är snurrig. Det vore rimligare att inflytandet i högre grad lämnades över till de lokala aktiva. Denna inställning har vi som Centerpartister i en mängd världsliga fågor såsom skola, sjukvård och näringsliv och det borde vara ännu mer angeläget när det handlar om föreningsliv och andra människors livsåskådning!
SvaraRaderaJag funderar en del över detta och finner flera av de argument som Gabriel och Pontus anför som goda. Argument emot är: Nomineringsgrupper som inte har ett politiskt parti bakom sig har flera förtroendevalda som själva jobbar inom kyrkan dvs är anställda. Det kan också vara en fördel att ha ett politiskt parti bakom sig då man redan har en ideologi som är möjlig att följa dvs enkelt för väljarna att utkräva ansvar och enkelt att se hur politikerna kommer att agera/rösta i olika frågor. Men då gäller det ju att den politiken används av kyrkopolitikerna. Jag har inte tagit ställning till Gabriels motion än, men tycker det är bra att frågan lyfts.
SvaraRadera