Sveriges ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” har varit den förhärskande politiska hållningen under mer än 100 år. Denna hållning tycks vara väl förankrad i den politiska myllan.
Samtidigt kan man på goda grunder hävda att stora delar av denna ”alliansfrihet” är en illusion till synes skapad i syfte att vilseföra den Svenska befolkningen.
Omfattande underrättelseutbyte skedde med Nato-länder under kalla kriget (ett utbyte som fortfarande sker). Stöd till norsk och dansk motståndsrörelse under det andra världskriget. Förlängningen av svenska flygbaser så att amerikanskt strategiskt bombflyg skulle kunna landa på väg tillbaka från uppdrag i dåvarande Sovjetunionen om kriget hade kommit. Detta är bara några få exempel på hur Sverige påstod sig vara neutrala och alliansfria till Svenskarna samtidigt som andra nationer hade fullt klart för sig vilken sida Sverige stod/står på.
Det hävdas ibland felaktigt att om Sverige är medlem i Nato så måste vi ställa upp och försvara ett annat Natoland i kris/krig i enlighet med Natos artikel 5. Denna artikel är inte bindande på det sättet att ett Natoland mot sin vilja kan tvingas in i en konflikt. Alla länder har suveränitet över dessa beslut. Med tanke på att Sverige historiskt sett alltid har deltagit i de Natoledda operationerna känns denna fråga dessutom mest akademisk.
Ett medlemskap i Nato skulle dessutom kännbart underlätta för de svenska förband som redan idag tjänstgör under Natobefäl. Främst då avseende underrättelse- och kommunikationssamarbete.
Ett medlemskap i Nato skulle sannolikt göra det lättare för Sverige att inrikta och spetsa till Försvarsmakten, då vi inte längre behöver har full kompetens inom alla försvarsgrenar, utan lätt skulle kunna skapa synergieffekter tillsammans med Natoländerna Norge, Danmark, Polen, Tyskland, Estland, Lettland och Litauen som vi delar gräns eller Östersjön med.
Det är inte omöjligt att ett Natomedlemskap skulle medge nedrustning av delar av Försvarsmakten utan att Sveriges försvarsförmåga sänktes
Ett Natomedlemskap skulle dessutom stärka vår förmåga att försvara vårt territorium från väpnat angrepp – skulle detta någonsin bli nödvändigt.
I dagsläget har vi svenska soldater under Natobefäl i Kosovo och i Afghanistan. Vi har svenska officerare som både jobbar i, och leder staber med Natoförband.
Försvarsmaktens anpassning till Nato-standard i språk, utrustning och stabs- och planeringsrutiner är på vissa områden mer omfattande än fullvärdiga Natomedlemmars.
Jag anser med andra ord att Sverige redan sedan länge, i akt och mening, är med i Nato.
I konsekvensens namn yrkar jag därför:
att
Centerpartiet i sin politik aktivt verkar för att Sverige skall bli fullvärdiga medlemmar i Nato.
att
motionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma.
Fredrik Bojerud
Styrelseledamot
Stockholmscentern
måndag 19 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jättebra. Dagens svenska försvar är inte mycket på egen hand (och värre verkar det bli). Samarbete och ömsesidigt beroende är dessutom fredsskapande.
SvaraRaderaTack Fredrik Bojerud. Detta är ett utmärkt initiativ.
SvaraRaderaAlldenstund försvaret i Sverige dras ner på är det än mer viktigt med ett aktivt samarbete
mvh Lena
Som försvarsmaktsanställd kommer jag rösta för motionen, att bli fullvärdiga medlemmar skulle vara mer pro forma än en verklig förändring. Via solidaritetsförklaringen är vi redan bundna att försvara andra länder.
SvaraRadera