Synliggör skatterna!

Få svenskar är medvetna om hur mycket skatt de egentligen betalar. En Temo-under­sökning från 2003 visade att hälften av svenskarna trodde att de beta­lade 36 procent eller mindre i total skatt. *1 Denna okunskap är inte svår att förstå med tanke på att två tredjedelar av alla våra skatter är dolda. Det gäller momsen och övriga konsumtionsskatter, det gäller före­tagsskatterna, men inte minst arbetsgivaravgifterna. En genomsnittlig svensk löntagare betalar cirka 50 procent i skatt bara på förvärvsinkomsten (inkomstskatt + arbetsgivaravgifter). Därutöver tillkommer ytterligare cirka 10 procentenheter i konsumtionsskatter.

Benämningen till trots är arbetsgivaravgifterna en skatt på lönen. Visserligen är merparten specialdestinerad till socialförsäkringen, men det finns ingen koppling mellan inbetalningar och utbetalningar på individ­nivå.
I likhet med inkomstskatten betalas arbetsgivaravgifterna in av arbetsgivaren, och i likhet med inkomstskatten är det löntagaren som är ansvarig för att arbetsgivaravgifterna blir inbetalda (i de fall där arbetsgivaren går i konkurs eller liknande påförs obetalda arbetsgivaravgifter löntagarens skattekonto direkt).

Det finns dock en viktig – men helt omotiverad – skillnad mellan arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. Skillnaden är att de förra inte behöver redovisas för löntagaren. Visserligen utgör de en del av den totala lönekostnaden, men de undantas från den lön som löntagare och arbetsgivare förhandlar fram. Detta får till följd att en betydande andel av medborgarna inte känner till hur hög deras lön egentligen är.

I ett samhälle där medborgarna är omedvetna om sin skattebörda brukar man säga att det råder ”skatteillusion” (eng. fiscal illusion). Det är dels ett politiskt problem, men också ett samhällsekonomiskt och privatekonomiskt problem.

På en normal marknad med fri prisbildning bestäms priset av utbud och efterfrågan. När det gäller offentliga utgifter är det däremot politikerna som bestämmer vad som skall köpas och vad det får kosta, men det är medborgarna som betalar. Däremot är det indirekt väljarkollektivet i en demokrati som avgör nivån på de offentliga utgifterna och hur deras skattepengar skall an­vändas, genom deras val av politiker. När väljarna inte vet hur mycket de betalar för den offentliga servicen uppstår ett problem. Politikerna får ett informationsövertag – på bekostnad av demokratin. Forskare har kunna visa att komplexa skattesystem, med oinformerade väljare som följd, tenderar att också leda till högre offentliga utgifter – kanske rent av högre utgifter än vad medborgarna egentligen skulle vilja ha. *2

För Sveriges del är det i synnerhet arbetsgivar­avgifternas utformning som bidrar till skatteillusionen. Det finns inga skäl – utöver möjligen sedvana – till varför löntagarna inte skall se hur mycket skatt de betalar. Arbetsgivaravgifterna borde därför växlas till lön (detta måste ske med hjälp av lagstiftning) och inkluderas i inkomstskatten. Ett transparent skattesystem är en förutsättning för en väl fungerande demokrati.


Vi yrkar därför att stämman beslutar följande:

Att
Centerpartiet verkar för att arbetsgivaravgifterna skall ingå i arbetstagarnas (synliga) lön och tas ut som ett tillägg till inkomstskatten.

Att
Motionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma 2009




Avdelningsmotion
Stureplanscentern


*1 TEMO 2003.
*2 Sanandaji och Wallace, Fiscal Illusion and Fiscal Obfuscation, Uppsats vid Handelshögskolan i Stockholm, 2004.