Motion
11:2012
Motionär:
Johan
Hedin, Lars Krögerström, för Stureplanscenterns arbetsgrupp för
mat-dryck-jordbruk-jakt-fiske.
Motion: Motion
SC-mat, närproducerad mat kräver förvaltning av säl, skarv och varg
Matlandet
Sverige behöver goda förutsättningar för närproducerade livsmedel i både stor
och liten skala. I Stockholm finns ett nystartat projekt som heter Stockholms
fiskmarknad som går ut på att nyfångad fisk från länet ska ta kortast möjliga
väg rakt in till konsumenterna i staden.
Råvaror från till
exempel lamm och nöt skulle i högre grad också kunna vara närproducerade.
Idag finns
dock flera orosmoln och hinder för utvecklingen av närproducerade livsmedel. I
Stockholms skärgård finns snart ingen fisk att få tag på. Fiskbestånden har
minskat kraftigt, vilket bland annat har dokumenterats av Stockholms stads
fiskekonsulent Sverker Lovén i en uppmärksammad rapport. Han konstaterar att
säl och skarv på mindre än en halv dag konsumerar lika mycket fisk som länets
samlade yrkesfiske efter gös, gädda och abborre fångar på ett helt år.
I Stockholms
skärgård finns 24-25 skarvkolonier med 30 000 vuxna fåglar som var och en
konsumerar cirka hundra kilo fisk, eller sammanlagt tre miljoner kilo fisk,
under en säsong. Sammansättningen av föda beror på vilka arter som förekommer,
men abborre är ofta prioriterad.
Sälen i
skärgården är en ännu större konsument och beräknas fånga minst 25 ton fisk per
dygn, till stor del strömming. Men det har också visat sig att sälar
specialiserat sig på att patrullera gäddans lekplatser och åmynningar eller
vikar där öringen samlas inför leken, vilket kan utplåna hela lekområden och
lokala bestånd.
Även
produktionen av lamm kan komma att hotas. I Östergötland finns ett aktuellt
exempel från hösten 2011 då en enda varg rev över hundra får och där den värst
drabbade fårägaren överväger sin framtid. En nedlagd fårbesättning innebär att
både arbetstillfällen, öppna landskap och lokal livsmedelsproduktion går
förlorad.
De nya
inslagen i faunan har i grunden förändrat villkoren för småskalig djurhållning
och fiske, något som berörda grupper länge varnat och uttryckt sin oro för.
Idag saknas i
praktiken förvaltning och förvaltningsplaner för alla de tre nämnda arterna.
Förvaltningsplanen för skarv skulle Naturvårdsverket ha haft färdig 2007.
Skarven är den enklaste arten att förvalta. Här kan man bestämma sig för vilket
antal kolonier som bör finnas inom ett län för att upprätthålla den genetiska
statusen. I övrigt bör etablering förhindras.
Sälen ska idag
fortsätta att utvecklas fritt upp till sin egen maximala beståndsnivå, där
bristen på föda kommer att bli den begränsande faktorn. När sälen får brist på
föda finns det knappast något utrymme kvar för människans fiske. Sälen är svår
att förvalta, här handlar det till att börja med om att etablera en inställning
och medvetenhet om att även denna art bör begränsas och förvaltas, och sedan
vidta olika åtgärder för att möjliggöra en aktiv förvaltning.
Beträffande
varg så finns idag två ytterligheter i debatten, två ”nollvisioner”, den ena vill
ha noll vargar i Sverige, den andra vill ha noll inblandning i form av aktiv
förvaltning, vilket medför en okontrollerad utveckling av stammen. En
ansvarsfull förvaltning bör fastställa en välgrundad nivå för vargstammen, och
sedan konsekvent upprätthålla den nivån.
Sammantaget
bör centerpartiet arbeta för en betydligt mer aktiv och målmedveten förvaltning
av de tre nämnda arterna, för att inte äventyra lokal livsmedelsproduktion,
öppna landskap och arbetstillfällen på landsbygden.
Vi yrkar:
Att stämman
ger partistyrelsen och riksdagsgruppen i uppdrag att utforma en politik för
hållbar förvaltning av de arter som inte regleras av allmän jakt, med särskild
tonvikt på de tre nämnda arterna, där hänsyn tas till hela ekosystemen och till
den lokala livsmedelsproduktionen.
Att problem
och hinder identifieras, till exempel EU-direktiv, och att framkomliga vägar
för att överbrygga dessa hinder utreds
Att motionen
skickas vidare till Centerpartiets landstingsgrupp, partistyrelse,
riksdagsgrupp samt partistämman 2013
/Lars
Krögerström och Johan Hedin, för Stureplanscenterns arbetsgrupp för
mat-dryck-jordbruk-jakt-fiske.
Motionssvar från
Stockholmscenterns distriktsstyrelse
Motionärerna
föreslår att riksdagsgruppen ska utforma en politik för hållbar förvaltning av
de djurarter som inte omfattas av allmän jakt, ff a skarv, gråsäl och varg.
Detta för att hantera konfliktsituationer mellan bl. a. djurarternas ohindrade
tillväxt och lokal livsmedelsproduktion och landsbygdsutveckling.
I
Stockholmsregionen är det i första hand skarv och gråsäl som konkurrerar med
lokal livsmedelsproduktion, ff a fiske. Det kustnära, småskaliga yrkesfisket
har nästan helt upphört på grund av fiskebrist. Orsakssambanden är föremål för
debatt men alltmer tyder på att den obegränsade tillväxten av gråsäl och skarv
är en viktig komponent, vid sidan av miljöpåverkan, formerna för fritidsfisket
mm. De senaste åren har också livskraftiga vargrevir etablerat sig i Roslagen
och kan förväntas påverka får- och boskapshållningen i dessa trakter.
Skarv och
gråsäl har skyddsstatus på grund av att tidigare utrotningshot i Sverige och i
Europa. Den situationen är dock idag helt inaktuell. Båda arterna har bestånd
på tiotusentals individer i Sverige. Även i ett Östersjö- och Europaperspektiv
är arterna idag starka och stabila. För skarven finns tendenser till att
bestånden balanseras genom predation från de växande havsörnsbestånden. Sälen
har däremot inga naturliga fiender i våra vatten och växer fortfarande i antal.
Vargen var
utrotad i Sverige under 100 år. Sedan åttiotalet har dock en inhemsk vargstam
etablerat sig framgångsrikt. I delar av Mellansverige täcks idag hela kartan av
vargrevir. Påverkan och konkurrens med människan handlar främst om skador på
boskap och husdjur, men även omfattande skattning av älg och andra viltbestånd.
Överetableringen av älg är å andra sidan en stora börda för landets skogsägare.
Det är viktigt att förstå att skador och rädslan för skador på husdjur kan
kännas som en tung emotionell börda för dem som bor i vargområdena, och att det
kan ha inverkan på viljan att driva boskapsskötsel och lokal
livsmedelsproduktion. Antalet individer i den svenska vargstammen är
omdiskuterat men sannolikt över 200 individer. De starka lokala reaktionerna
mot vargen och det relativt begränsade antalet individer gör att vargen
potentiellt är hotad av utrotning om jakten släpps fri.
Motionärernas
förslag är måttfulla och väcker viktiga frågeställningar. DS anser dock att det
föreligger en skillnad mellan de helt ohotade arterna skarv och gråsäl å ena
sidan, och den fortfarande sårbara vargen å den andra.
Distriktsstyrelsen
föreslår stämman besluta:
Att första
att-satsen bifalles.
Att andra
att-satsen bifalles med avseende på skarv och gråsäl men inte på varg.
Att tredje
attsatsen bifalles.
Kommittégrupp
2 föreslog stämman besluta:
Att stämman
ger partistyrelsen och riksdagsgruppen i uppdrag att utforma en politik för
hållbar förvaltning av de arter som inte regleras av allmän jakt, med särskild
tonvikt på de tre nämnda arterna, där hänsyn tas till hela ekosystemen och till
den lokala livsmedelsproduktionen.
Att problem
och hinder identifieras, till exempel EU-direktiv, och att framkomliga vägar
för att överbrygga dessa hinder utreds
Att motionen
skickas vidare till Centerpartiets landstingsgrupp, partistyrelse,
riksdagsgrupp samt partistämman 2013
Talare,
reservationer och yrkanden.
Gustav
Andersson begärde ordet och yrkade att stämman skulle bifalla
distriktstyrelsens förslag till beslut:
Att första
att-satsen bifalles.
Att andra att-satsen
bifalles med avseende på skarv och gråsäl men inte på varg.
Att tredje
attsatsen bifalles.
Lars
Krögerström begärde ordet och yrkade att stämman skulle bifalla
kommittégruppens förslag till beslut.
Stämman
beslutade:
Att avslå
kommittégruppens förslag till beslut.
Att bifalla
distriktstyrelsens förslag till beslut:
Att motionens
första att-sats bifalles.
Att motionens
andra att-sats bifalles med avseende på skarv och gråsäl men inte på varg.
Att motionens
tredje att-sats bifalles.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar