Motion 1:2013. Förslag om förändrade regler kring företagande med införande av differentierad skattesats för företag baserat på vinst

Stockholmscenterns motion 2013:01
Motionär: Ann-Christin L Frickner
Motion: Förslag om förändrade regler kring företagande med införande av differentierad skattesats för företag baserat på vinst

Bakgrund: Flera faktorer påverkar valet att bli företagare och hur väl igångsatta företag klarar sig och överlever efter de första tre till fyra åren(idag beräknat 5-7 år pga ekonomisk nedgång).

I motionen föreslås därför att Sverige inför en differentierad skattesats för företag så som den modell som finns i England, som kommer att gynna företagande i sin helhet och framförallt småföretag och nystartade företag.

Skattesystem

Dagens skattesystem i Sverige ger inte vidare möjligheter för nystartade företag att faktiskt skapa vinst i sina företag, då det tar mycket resurser att starta upp och komma igång med verksamheten förutom skyldighet att betala skatt vilket påverkar framförallt små företag att överleva och nystartade företag att skapa en stabil plattform ekonomiskt innan eventuell expansion.

I England däremot har man valt en modell där företag betalar skatt procentuellt utifrån den vinst som skapas i företaget och varierar efter olika fastslagna vinstsummor.

Skulle Sverige införa en differentierad skattesats som baseras på företagets vinst liknande den som finns i England så skulle det skapa positiva effekter för de annars hårt ansatta nystartade småföretag inte minst, men även få positiva effekter för småföretagandet generellt att växa sig större och förhoppningen är även att företag ska klara av att börja anställa fler. Det ger företagen en möjlighet att generera mer kapital att återinvestera i sina företag och skapa vidare tillväxt.

Bifogat finner ni ett exempel på hur skattesatsen utfaller i England (förbehåll för att siffror kan ha förändrats).

         RATE                           SKATT %                         VINST (GBP)

Starting Rate                           0 %                                    0 - 10 000

Marginal Starting Rate Relief 19 % (-MSRR)                  10 001 – 50 000

Small Companies' Rate           19%                                   50 001 – 300 000

Marginal Small Companies Relief                                    30 % (- MSCR)     300 001 - 1500 000

Corporation Tax Full Rate     30%                                   1 500 001 eller mer.

Ytterligare information:

http://translate.googleusercontent.com/translate_c?depth=1&hl=sv&langpair=en%7Csv&rurl=translate.google.com&u=http://www.hmrc.gov.uk/rates/corp.htm&usg=ALkJrhh2DVsAS8lMtFHYoIffLNson_Nhqw,  http://www.enterpriseeurope.se/radgivningochinformation/etableraforetagieu/etableringsguiden/fordjupning/storbritannien.4.75211b3f12c82646be0800081229.html

Förslag Skattesystem:

Jag yrkar att: Stockholmscentern tittar närmare på och initierar ett arbete för en övergång till det system i skatteskala som England arbetar efter, där skattesatser baseras på den vinst som företaget uppnår och som gradvis ökar successiv med vinst och där en nollsummeskatt ges till de allra minst vinstgenererande företagen och som på detta vis ger företagen en möjlighet att själva skapa kapital för företaget och möjlighet att anställa fler.

Jag yrkar:

Att Stockholmcentern lyfter frågan till riksnivå för att detta är en fråga som berör hela landets företagare med systemet för företagsbeskattning.

Motion 2:2013. Motion om integration av nyanlända

Stockholmscenterns motion 2013:02
Motionär: Bengt Almstedt och Integrationsnätverket
Ämne: Motion om integration av nyanlända

En av de viktiga framtidsfrågorna är integrationen av nyanlända i det svenska samhället. Centerpartiet driver en integrationspolitik som är förankrad i internationell och svensk forskning. Det handlar om regelverk för företagande, arbetslagstiftning och decentralisering, men även om civilsamhällets roll.

När civilsamhällets ideella organisationer ges möjlighet verka för integration så har det positiva effekter. Det är påvisat att detta med ökar nyanländas möjlighet att få arbete, växa in i det nya samhället och skapa nödvändiga sociala nätverk (exempelvis Fores).

Alliansregeringen har genomfört flera viktiga reformer på integrationsområdet. Inte minst har man genomfört ”en politik för det civila samhället”. En del av detta är den så kallade ”Överenskommelsen” för samverkan mellan regeringen, SKL och det civila samhällets organisationer. I denna överenskommelse ingår även en ”Överenskommelse inom integrationsområdet”,

http://www.skl.se/vi_arbetar_med/demos/demokratiutveckling/civilsamhallet/overenskommelse_inom_integrationsomradet

Vi i integrationsnätverket föreslår därför att Centerpartiet i Stockholms stad driver frågan om det civila samhällets möjlighet till samverkan med kommun och arbetsförmedling i Stockholm.

Detta bör ske genom att Centerpartiet i Stockholm verkar för:

Att kommunen ingår ”Överenskommelsen med det civila samhället inom integrationsområdet”.

Att kommunen ger ökade resurser till ideella organisationer, folkhögskolor och studieförbund som arbetar för att: 

• ·      bygga sociala nätvek
• ·      främja egenföretagande och introduktion på arbetsmarknaden
• ·      stödja nyanlända i språkinlärning, deltagande i demokratiska processer och fördjupad kunskap om det svenska samhället

Motion 3:2013. Motion om att avskaffa kommunala särkrav för energianvändning i byggnader

Stockholmscentners motion 2013:03
Motionär: Maria Brogren
Ämne: Motion om att avskaffa kommunala särkrav för energianvändning i byggnader

Riksdagen har beslutat att energianvändningen i byggnader bör minska med 20 % till 2020 och med 50 % till 2050. Dessa mål är viktiga och bra. En förutsättning för att målen ska kunna nås är dock att det blir enklare och billigare – inte dyrare och krångligare – att bygga lågenergihus.

Centerpartiet har ofta hävdat att det ska var enkelt, roligt och lönsamt att vara miljövän. I förslaget till nytt idéprogram finns dock fyra ord som motverkar detta. Det anges att kommuner och regioner bör gå före i klimatpolitiken ”och tillämpa skärpta krav”. Det är inte lätt för den oinvigde att förstå vad dessa ord syftar på, men om de får stå kvar i idéprogrammet kommer de med all sannolikhet att användas för att berättiga de s.k. särkrav som alltfler kommuner ställer på energianvändning i nya byggnader. Särkrav är långt ifrån enkla, roliga och lönsamma. De innebär ett onödigt och missriktat detaljstyre som Centerpartiet inte borde stödja.

Frågan om kommunala särkrav är aktuell just nu eftersom en statlig utredning nyligen har beräknat mer­kostnaderna för de kommunala särkraven, beskrivit deras hämmande effekt på bostads­marknaden och föreslagit att kommunerna inte ska få detaljstyra energianvändningen i nya byggnader på detta sätt.

De nationella energikraven för nya byggnader ges av Boverkets byggregler. Kraven skärptes vid årsskiftet och är nu 90 kWh per kvadratmeter och år i södra och mellersta Sverige (inklusive Stockholm). Särkrav kan sägas vara kommunala byggregler som går utöver de nationella reglerna.  Kraven kan se väldigt olika ut i olika kommuner. Detta splittrar upp den svenska marknaden för lågenergihus i en massa olika delmarknader och försvårar för de företag som vill bygga energieffektivt att ta fram konkurrenskraftiga lågenergihuskoncept som kan byggas i hela landet.

Det är framförallt kommuner i storstadsregionerna som ställer egna krav på byggnaders energiprestanda. När Göteborg införde kravet 60 kWh per kvadratmeter och år ville politikerna i Stockholm vara lite tuffare och beslutade att ställa kravet 55 kWh för alla bostäder som uppförs på kommunens mark. Dessa krav är avsevärt skarpare än BBR-kraven (90 kWh). Hittills har få flerbostadshus byggts med så låg beräknad energi­användning och ännu färre är utvärderade. Att bygga fristående villor med denna låga energianvändning är än svårare. Det är inte omöjligt men det kräver specialkompetens och extra investeringar i isolering, bättre fönster och värme­återvinning. Att redan idag införa skarpa krav på den här låga nivån, och dessutom ha olika krav i olika kommuner, fördyrar därför byggandet av lågenergihus. Projekten blir spjutspetsprojekt i högprofilområden som Norra Djurgårdsstaden. För dessa projekt krävs massiva konsultinsatser, vilket gör att kostnaderna drivs upp så att bara betalstarka människor har råd att bo energieffektivt. Lärdomar kan sällan överföras till andra projekt eftersom husen är så olika de hus man har råd att bygga i mindre attraktiva områden.

En direkt följd av de kommunala särkraven är att s.k. industriellt byggande, dvs. att göra mycket av byggnads­arbetet i en fabrik och sedan montera huset på grunden, omöjliggörs. Sådant byggande skulle kunna pressa ner kostnaderna för lågenergihus men fungerar inte om t.ex. isoleringens tjocklek ska vara lite olika på olika hus.

En annan nackdel med särkrav är att det är svårt att formulera dessa på ett tydligt sätt så att alla inblandade verkligen vet vad som gäller. Det räcker inte att slå fast en siffra för antalet kilowattimmar, man måste även definiera exakt vad som ska ingå i siffran och hur detta ska verifieras. Det är också svårt att beräkna och följa upp energiprestanda på ett entydigt sätt. De kommunala tjänstemän som ska bedöma om energikraven verkligen kommer att nås i projekten behöver ha god kompetens inom byggnadsfysik och energiberäkningar för att bedöma om det som utlovas är rimligt. Svårigheten att granska beräkningar kan leda till att konkurrensen snedvrids till förmån för oseriösa byggherrar som lovar runt och håller tunt. Byggherrar som gör rimliga beräkningar och har tillräckliga säkerhetsmarginaler när det gäller energiprestandan kommer att förlora anbud till förmån för sådana som gjort glädjekalkyler när det gäller energianvändningen. Det här kan i förlängningen leda till att det byggs hus som inte håller utlovad energiprestanda eller att de byggherrar som lovat för mycket går i konkurs under byggtiden.

Kommunpolitikernas argument för kommunala särkrav är framförallt två: Dels att de nationella energikraven för nybyggnation inte är tillräckligt skarpa för att nå de nationella energimålen, dels att kommunerna måste få gå före i klimatomställningen.

Det första argumentet är delvis giltigt. Det kan finnas anledning att skärpa energikraven för att nå de nationella energimålen, men denna skärpning bör göras på nationell nivå och med god framförhållning så att byggföretagen kan förbereda sig genom att skaffa rätt kompetens och utveckla nya kostnadseffektiva metoder för att bygga lågenergihus. Dock ska man inte överdriva betydelsen av energi­effektivisering i nya byggnader. Det finns oändligt mycket större energibesparingar att göra i befintliga byggnader. Hur dessa insatser kan stimuleras behandlas delvis i en annan motion (Motion om att skapa incitament för energieffektivisering i nya och gamla byggnader genom att koppla fastighetsavgiften till byggnadens energiklass).

Det andra argumentet för särkrav håller dock inte alls. Att använda särkrav på energieffektivisering i nya byggnader i Sverige som ett medel för att nå klimatmålen är extremt ineffektivt. Det finns flera skäl till detta:

·    För det första står uppvärmning av byggnader för endast 3 % av Sveriges koldioxidutsläpp (Färdplan 2050, Naturvårdsverket). Inga nya byggnader byggs med individuell fossil uppvärmning och fossila bränslen håller på att fasas ut ur fjärrvärmesystemen.

·    För det andra är energianvändningen i nya byggnader redan mycket lägre än energianvändningen i befintliga byggnader. Mer krut borde istället läggas på att energirenovera bostäderna i miljonprograms­områdena.

·    För det tredje byggs det väldigt litet nytt i Sverige idag (vilket Byggkravsutredningens förslag är ett försöka att råda bot på), så bidraget från några få nya byggnader blir på det hela taget tyvärr försumbart.

·    För det fjärde kommer Sverige ändå att nå sina klimatmål, enligt en ny rapport från Konjunkturinstitutet (”Miljö, ekonomi och politik 2012”).

Att energieffektivisering i nya byggnader skulle vara en klimatfråga stämmer alltså inte.

Mot denna bakgrund finns det goda skäl för oss politiker att sansa oss. Tanken bakom kommunala särkrav må vara god, men politiker som vill ställa hårda krav på företag bör alltid fråga sig vilka följderna blir. Det är inte konsekvent att i samma idéprogram som talar så väl om frihandel och om att politiker ska lägga sig i så lite som möjligt i människors och företags förehavanden, skriva att kommun­politiker ska få ställa vilka krav de vill på företagen så länge de motiverar dem med klimatnytta.

Det finns naturligtvis goda skäl att bygga energieffektiva byggnader, framförallt god driftekonomi för fastighetsägaren. Det bör dock inte åstadkommas genom att kommunpolitiker går in som en typ av lagstiftare och ställer dåligt underbyggda krav över huvudet på marknadens aktörer. Dagens situation där vi riskerar att få lika många olika delmarknader som kommuner gör det onödigt dyrt att bygga lågenergihus och försenar därför deras breda genomslag på marknaden.

Naturligtvis ska beställare och entreprenörer på frivillig basis få sluta avtal som går utöver nationella regler. Ett effektivt och innovationsfrämjande sätt att driva på utvecklingen är att se till att beställarna, t.ex. de kommunala bostadsbolagen, blir bättre på att handla upp energieffektiva byggnader just för att de gjort bedömningen att det lönar sig i ett livscykelperspektiv. Här skulle politiken kunna göra verklig nytta genom att stödja kunskaps­uppbyggnad i fastighets­branschen, inklusive i de kommunala bostadsbolagen. Ett sätt att göra detta är att öka det statliga stödet till kommunal energirådgivning och inom ramen för denna rikta särskilda kompetenshöjande insatser mot fastighetsägare.

Jag yrkar:

Att distriktsstämman antar vad motionen anför som sin åsikt

Att Centerpartiet i Stockholms stad driver frågan att kommuner inte ska få ställa särkrav på energianvändning i byggnader

Att Centerpartiet i Stockholms stad driver frågan att orden ”och tillämpa skärpta krav” ska strykas ur förslaget till nytt Idéprogram

Att Centerpartiet i Stockholms stad driver frågan att det statliga stödet till kommunal energirådgivning riktat mot fastighetsägare ska öka

Att motionen lämnas vidare till riksstämman

Motion 4:2013. Motion om att skapa incitament för energieffektivisering i nya och gamla byggnader genom att koppla fastighetsavgiften till byggnadens energiklass

Stockholmscenterns motion 2013:04
Motionär: Maria Brogren
Ämne: Motion om att skapa incitament för energieffektivisering i nya och gamla byggnader genom att koppla fastighetsavgiften till byggnadens energiklass

Skarpa nationella energikrav är det effektivaste styrmedlet för att höja lägstanivå inom energi­effektivisering i nya byggnader. För att stimulera energieffektivisering i befintliga byggnader och flytta fronten för nya lågenergihus behövs dock en annan typ av styrmedel.

Ett incitament som skulle kunna användas för både nybyggnation av lågenergihus och energirenovering av befintliga byggnader är att koppla den kommunala fastighetsavgiften till byggnadens energi­prestanda så att en byggnad med låg energianvändning per kvadratmeter och år får en lägre fastighetsavgift, medan en byggnad med hög energianvändning får en högre fastighetsavgift. Systemet har den fördelen att det kan användas på samma sätt både för nybyggnation och befintliga byggnader. Om man genomför en åtgärd som minskar byggnadens energi­användning så minskar fastighets­avgiften. Det blir en tydlig ekonomisk återkoppling.

Avgiftsnivåerna skulle t.ex. kunna anpassas så att dagens nationella energikrav för nya byggnader (90 kWh per kvadratmeter och år i Stockholm) motsvarar dagens fastighetsavgift och en dubbelt så hög energianvändning ger dubbel avgift. Den exakta utformningen av avgiftsnivåerna bör dock analyseras vidare, t.ex. i en statlig utredning.

För att skapa förutsebarhet i systemet bör det finnas ett antal väl definierade energiklasser för byggnader. Ett sådant klassnings­system bör vara nationellt och definiera energi­användning på samma sätt som i Boverkets byggregler så att det blir enkelt att följa upp energi­användningen.

Samma energiklasser som ovan bör användas i energi­deklarationerna, vilka bör utformas på samma sätt som den energimärkning som konsumenterna är vana vid på vitvaror. Energideklarationerna, inklusive tydlig information om byggnadens energiklass, bör anslås väl synlig i byggnaden. På så sätt synliggörs en byggnads energi­användning för brukarna och en drivkraft kan skapas för att sänka densamma.

Förslagen ovan ska ses mot bakgrund av att det ska vara enkelt och lönsamt att göra hållbara val.

Jag yrkar på:

Att distriktsstämman antar vad motionen anför som sin åsikt.

Att Centerpartiet ska verka för att energiklasser införs i energideklarationerna.

Att Centerpartiet ska verka för att fastighetsavgiften kopplas till byggnadens energiklass.

Att Motionen lämnas vidare till riksstämman.